Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MELODIÖS mel1ωdiø4s l. me1-, l. 01—, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[av fr. mélodieux (f. -euse), av mlat. melodiosus, avledn. av melodia (se MELODI)]
1) = MELODISK 2. Mankell Lb. 162 (1835). I det hela är musiken (i Wagners Das Liebesverbot) lättflytande och melodiös. SvD(A) 1933, nr 19, s. 5.
2) (†) = MELODISK 3, som frambringar skön(a) melodi(er). Näktergalen är den ljufvaste och melodiösaste af alla sjungande varelser. Thorild Bref 49 (1781). Envallsson 186 (1802).
3) = MELODISK 5. Melodiösa röster. GT 1788, nr 87, s. 3. Ett klangfullt och melodiöst språk. NordT 1908, s. 354.

 

Spalt M 754 band 17, 1944

Webbansvarig