Publicerad 1944   Lämna synpunkter
METROPOLIT met1ropoli4t l. me1-, l. -rå- l. -rω-, l. -på- l. -pω-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(metro- 1610 osv. mitro- 1669)
Etymologi
[jfr t. metropolit, eng. metropolite, fr. métropolite; av senlat. metropolita, av gr. μητροπολίτης, avledn. av μητρόπολις (se METROPOL)]
(i fråga om utländska o. ä. sv. förh.) kyrkohist. o. kyrkl. urspr.: den i metropolen (provinshuvudstaden) boende biskopen, i rang stående över övriga biskopar, överbiskop, metropolitan, metropolitansk biskop; i den ortodoxa (grek.-katolska) kyrkan ännu: prelat med ställning mellan ärkebiskop o. patriark; i västerlandet redan tidigt om den förnämste biskopen i ett land, ärkebiskop. Så frampt Biscoperna wore sigh emillan twijstige, skulle Metropoliten .. kalla .. någre dommare. Schroderus Sleid. 90 (1610). Då de nordiska länderna år 1103 avskildes till en egen kyrkoprovins, blev Lunds ärkebiskop hela Nordens metropolit. Brilioth SvKyrkKunsk. 46 (1933). SvUppslB (1934; i den ortodoxa kyrkan).
Ssgr: METROPOLIT-DÖME. 2NF 19: 1000 (1913). —
-STAD. (metropolit- 1941 osv. metropolits- 1635) Schroderus Os. 1: 299 (1635). SvKyrkH 2: 107 (1941). —
-STIFT. stift där metropoliten bor, ärkestift. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 234 (1834). —
-STOL. säte för metropolit; jfr påve-stol. Metropolitstolen i Gnesen. Hjärne C12 158 (1902). —
-SÄTE. säte l. residens för en metropolit. —
-VÄRDIGHET~002 l. ~200. —

 

Spalt M 902 band 17, 1944

Webbansvarig