Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MONDÄN mondä4n l. moŋ-, adj. -are. adv. -T.
2) som lever med i l. tillhör den stora o. eleganta världen resp.: som brukas i l. är karakteristisk för l. präglad av (livet i) denna; ytterst fin o. elegant (o. modern); societets-. Mondäna kvinnor. I mondäna kretsar. Mondänt sällskapsliv. GHT 1896, nr 161 B, s. 1. Hela det mondäna Helsingfors. AB 1897, nr 276, s. 2. Mondäna badorter. Bergman LBrenn. 28 (1928). Mondän elegans. SvD(A) 1931, nr 179, s. 7. Anm. Ordet förekommer ngn gg substantiverat i pl.-formen mondäner i bet.: mondäna kvinnor [jfr motsv. anv. i fr.]. Kleen Kvinn. 147 (1910). OoB 1936, s. 583.
Spalt M 1306 band 17, 1945