Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MONGOL moŋgω4l, stundom -å4l, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) manlig individ av den folkgrupp som bebor Mongoliet o. vissa andra delar av Asien; i pl. äv. utan avseende på kön. SvMerc. 6: 602 (1761). Mongoliet och mitt liv bland mongolerna. Larson (1929; boktitel).
2) manlig individ tillhörande den mongoliska rasen; i pl. äv. utan avseende på kön. Mongoler (bo) i östra och en stor del af mellersta Asien, vestra Sibirien och nordligaste Europa. Svensén Jord. 106 (1884).
(1) -HORD. jfr hord, sbst. 1. Rydberg KultFörel. 6: 525 (1888). Djingis-khan och hans mongolhorder. Grimberg VärldH 7: 187 (1936). —
(2) -VECK. (i fackspr.) veckbildning på övre ögonlocket, karakteristisk för den mongoliska rasen. 2NF 15: 1190 (1911). —
(2) -ÖGA. (i fackspr.) öga karakteristiskt för den mongoliska rasen. Fennia XXXIII. 5: 20 (1913). Sneda mongolögon. Nordenstreng EurMänRas. 249 (1917).
MONGOLID104, adj. (i fackspr.) till 1, 2, = mongoloid, adj. 1. Mongolida stammar. Backman MännRas. 357 (1935). —
MONGOLISERA, v., -ing. till 1, 2: göra (ett folk o. d.) till mongoler, sätta mongolisk prägel på (ett folk l. ett land o. d.). TurForskn. 7: 50 (1919). Mongoliseringen av Asien. Backman MännRas. 102 (1935). —
MONGOLISK, adj. (mongolisk 1781 osv. mungalisk 1761)
1) till 1: som har avseende på l. tillhör l. härstammar från mongolerna l. Mongoliet. SvMerc. 6: 604 (1761). Djurberg GeogrUngd. 351 (1781). Reuter DjurgSkildr. 39 (1903).
2) till 2: karakteristisk för l. tillhörande den människoras vartill mongolerna m. fl. folk höra; särsk.
a) om anletsdrag l. kroppsbeskaffenhet o. d. Stiernstolpe Arndt 3: 174 (1808). Mongoliskt sneda ögon. Mellin Nov. 3: 566 (1840, 1867). Almquist VärldH 1: 182 (1927).
b) i uttr. (den) mongoliska rasen o. d., om den människoras till vilken mongolerna o. en mängd andra, i sht asiatiska folk höra, kännetecknad bl. a. av gulaktig hy, utstående kindknotor o. sneda ögon, gula rasen (se gul, adj. 1 e α). Fries ÅrsbVetA 1832, s. 5. BonnierKL 8: 519 (1926). —
MONGOLISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. till 1.
1) mongolisk kvinna.
2) det till den ural-altaiska språkstammen hörande språk som talas av mongolerna. Thomée Grube 2: 105 (1873). —
MONGOLISM104, r. [jfr eng. mongolism] med. medfödd rubbning i utvecklingen, hos barn yttrande sig bl. a. däri att anletsdragen erinra om den mongoliska rasen. FörhLäkS 1913, s. 254. —
MONGOLOID1004 l. 01—, m.||ig.
1) (i fackspr.) till 1, 2: person tillhörande en ras som är besläktad med l. liknar mongolerna. Ymer 1909, s. 239.
MONGOLOID1004 l. 01—, adj.
1) (i fackspr.) till 1, 2, om folk l. ras: som liknar l. är besläktad med mongolerna; om anletsdrag o. d.: som erinrar om den mongoliska rasen. JmtFmT 2: 215 (1901). De mongoloida folken. 2NF 2: 173 (1904). Ett och annat mongoloit drag kan möjligen framträda hos lapparna. Fennia XXXXIX. 4: 287 (1929).
2) med. i uttr. mongoloid idioti, idioti vid vilken anletsdragen erinra om den mongoliska rasen; jfr mongolism. GbgLäkSF 1905, s. 19.
Spalt M 1307 band 17, 1945