Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONOKOTYL mon1okoty4l l. 1– l. 1-, l. -nå- l. -nω-, l. -kå- l. -kω-, sbst. r. o. adj.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av t. monokotyle, sbst., o. monokotyl, adj.; jfr eng. monocotyl, sbst., monocotyle, adj. Med avs. på förhållandet mellan MONOKOTYL o. MONOKOTYLEDON jfr den etymologiska avdelningen till DIKOTYLEDON, sbst.]
bot.

 

Spalt M 1313 band 17, 1945

Webbansvarig