Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORDBRÄNNARE mω3rd~brän2are, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(mor- 1736. mord- 1610 osv. morde- c. 1690)
Etymologi
[fsv. morþbrænnari; jfr fd. mordhbrennere, pl., mnt. mortberner; av MORD, sbst.1, o. BRÄNNARE]
person som anlägger mordbrand l. skövlar gm mordbrand. Mordbrännare .. (ha) stickat eeld vppå (skogarna). Schroderus Dress. 277 (1610). Brinner folk (vid mordbrand) inne, eller varder dödadt, miste mordbrännaren .. högra hand sin (o. varde halshuggen). MB 11: 2 (Lag 1734). Kvinnliga mordbrännare. Gerle Mordbr. 32 (1943). jfr (tillf.): Kom ihog hur du har skållat truten på mej du mordbrännare. Gyllenborg Sprätth. 67 (1737; till betjänten, som serverat hett kaffe). — särsk. [jfr motsv. anv. av fr. incendiaire, ävensom boute-feu] (†) bildl.: (folk)uppviglare, rabulist. Höpken 2: 430 (1757).
Ssgr: MORDBRÄNNAR- l. MORDBRÄNNARE-BRAGD. i sht ironiskt. (Ryssarna) hade inskeppat sig till nya mordbrännarbragder. Malmström Hist. 1: 77 (1855). —
-FLOTTA, r. l. f. särsk. hist. om de ryska flottor med landstigningstrupper som under somrarna 1719, 1720 o. 1721 härjade den sv. östersjökusten med mordbrand. Thomée IllSv. 14 (1866). —
-KUNG. (tillf.) Tegnér (WB) 5: 96 (1825; om kung Helge, som hade bränt Fritiofs gård Framnäs). —
-TÅG, n. Topelius Fält. 2: 113 (1856). (De ryska) mordbrännartågen på de svenska kusterna. IllSv. 375 (1873).
Avledn.: MORDBRÄNNERSK, adj. [jfr d. mordbrænder(i)sk, t. mordbrennerisch o. med avs. på bet. fr. incendiaire] (†) uppviglande, rabulistisk; jfr mordbrännare slutet. Han var älskad på krogar och kiällare för sitt mordbrännerska tahl. Höpken 1: 456 (1772). —
MORDBRÄNNERSKA, f. kvinna som anlägger mordbrand. Bremer Pres. 170 (1834).

 

Spalt M 1355 band 17, 1945

Webbansvarig