| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MORDISK mω4rdisk, förr äv. MORDSK, adj.; adv. -T.
1) uppfylld l. behärskad av begär l. avsikt att döda, mordgirig, mordlysten, blodtörstig; ofta i utvidgad anv., med sakligt huvudord, särsk. dels om tal, åtbörd o. d.: som vittnar om l. ger intryck av blodtörst, dels om avsikt, anslag o. d.: som åsyftar mord; äv. mer l. mindre hyperboliskt: som är fylld av l. röjer stark (obehärskad) vrede; stundom närmande sig bet.: stridslysten, våldsam. En mordisk uppsyn. Mordiska blickar. Then mordiska stadhen. Hes. 22: 2 (Bib. 1541; Luther: die Mördrische Stad; Vulg.: civitatem sanguinum; Bib. 1917: blodstaden). Mordeska anslagh. LPetri Mandr. D 8 a (1562). Oloff Skräddare hafr. mordiska öghon. BtÅboH I. 8: 12 (1636). Människor, som varit så mordiske, at de kunnat dräpa oskyldigt folk. Nohrborg 103 (c. 1765). Det mordiska skriet: Korsfäst! korsfäst! Franzén Pred. 4: 77 (1844). Katten är ett .. lömskt och mordiskt djur. Berlin Lsb. 62 (1852). Höken, som var en gammal soldat, hade blifvit mordisk och elak mot sin hustru. Bengts Vargt. 84 (1915). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i vitter stil) om sak o. d.: som användes vid mord; som medför l. kan medföra döden, dödande. LPetri 3Post. 100 a (1555). Hillde-bårdar och andra mordiska vapen. Hülphers Dal. 141 (1762). Ankarström, som blivit .. förvunnen att .. hava å .. Gustav III .. avlossat ett mordiskt skott. Wedberg 1HD 47 (i handl. fr. 1792). Lagerlöf HomOd. 262 (1908). särsk. (†) i uttr. bära en mordisk hand på sitt eget liv, begå självmord. Hjärne DagDrabbn. 16 (i handl. fr. 1803).
b) (numera mindre br.) om handling o. d.: som består i l. innebär mord; äv. om strid o. d.: som utmärkes av mördande, blodig. SUFinlH 4: 62 (1612). The som thenne mordiske Gerning begingo. Schroderus Os. 2: 749 (1635). Thet war .. ett mordiskt ock blodigt fäcktande. KKD 2: 71 (1709). Lundquist Zola Grus 286 (1892).
c) (mera tillf.) om tid: dödsbringande; förr äv. i uttr. mordisk för ngn. Detta år är mordiskt för utmärkta personligheter. 3SAH XXXVII. 2: 301 (1847). Lundquist Cellini 70 (1906).
d) (†) i uttr. mordisk åminnelse, blodigt minne. Biscop Göstaff .. (var icke nöjd) förre än han .. en jämmerlig blodstörting och mordisk åminnelse i thetta .. landh anstiffthet .. hade. RA I. 1: 469 (1546).
2) [jfr motsv. anv. i d.] (†) ss. adv. i anv. ss. förstärkningsord: intensivt, oerhört, kolossalt, förskräckligt. De arbeta nu både två mordiskt i Turkiska Språket. Björnståhl Resa 3: 12 (1777).
Spalt M 1356 band 17, 1945