| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÖRDA mœ3rda2, v. -ade, förr äv. mörde, mört, mörd (pr. sg. -ar Forsius Fosz 304 (1621) osv. — ipf. -ade Forsius Fosz 246 (1621) osv. mörde OPetri Kr. 317 (c. 1540), Runius (SVS) 1: 56 (c. 1709). — sup. -at Forsius Fosz 258 (1621) osv. mört (-dt) OPetri Tb. 258 (1529; uppl. 1929), Lucidor (SVS) 196 (1672). — p. pf. -ad OPetri Kr. 55 (c. 1540) osv. mörd(h) LPetri 1Post. P 4 a (1555), 2Saml. 1: 124 (c. 1669)). vbalsbst. -AN (†, G1R 17: 636 (1545)), -ANDE, -ERI (se MÖRDARE avledn.), -ING (se MÖRDING, sbst.2), -NING (†, Schultze Ordb. 3147 (c. 1755), Pfeiff Fynd 19 (1803)); -ARE, -ERSKA, se MÖRDARE (avledn.).
1) rättsstridigt beröva (en människa) livet; vanl. (o. jur. enbart): beröva (ngn) livet med överlagt uppsåt att döda; stundom liktydigt med: lönnmörda; äv. i utvidgad anv., i fråga om dödande i strid l. på (laga) myndighets befallning; tillf. äv. med subj. betecknande djur; äv. abs.; jfr DRÄPA, v.1 2. En bonde .. begiærade ræt på en karl som heet niels p[er]-s[on] och hade mørdt hans son. OPetri Tb. 258 (1529; uppl. 1929). Röffuare, hwilke j försått liggia, och mörda på then wäghen til Sichem. Hos. 6: 9 (Bib. 1541). Drakan, (Lindormen) mördar medh sin Anda. Schroderus Comenius 214 (1639). Man kan ej veta hvilken krigshär mördar de mästa fiender. Pfeiff Fynd 19 (1803). Hellström Malmros 88 (1931). — jfr BÄLG-, FÖR-, IHJÄL-, LUST-, LÖNN-, MASS-, RÅN-MÖRDA samt BARNA-, RAS-MÖRDANDE m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. mörda sig själv, förr äv. mörda sig, begå självmord, ta livet av sig. (Han hade) sagt, det de som mörda sig kunna blifva salige. Cavallin Herdam. 5: 358 (cit. fr. 1702). Han ville i förtviflan .. mörda sig sjelf. Fryxell Ber. 2: 155 (1826). Strindberg Kamm. 2: 25 (1907).
b) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., med obj. betecknande dels djur: ta livet av, döda (se d. o. 1), dels träd l. skog o. d.: hugga ned l. skövla. (Månglerskorna) hadhe .. / En wälligh hoop medh Giäszer mördt. Sigfridi D 1 b (1619). Gadd FinÄngssk. 10 (1757; om skövling av skog). Unga grantelningar mördas til gärdsleband. SvMerc. IV. 1: 251 (1758). (De trodde) att rosenstararna mördade gräshoppor. FoFl. 1935, s. 214.
2) (i sht i vitter stil) med subj. som betecknar för livets bestånd skadliga företeelser l. förhållanden o. d.: beröva (ngn) livet, döda (ngn); förr äv. abs.: medföra döden, kräva offer. Pesten mördar ännu på monga stellen. SSilvius hos Swedberg Dödst. 613 (”595”) (1711). Hon var ej mer den bleka, veka flickan, som en fläkt tycktes kunna mörda. Bremer Nina 757 (1835). — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr 5): som är av den natur att det dödar, dödande; dödsbringande; särsk. dels om klimat, sjukdom o. d.: som medför l. kan medföra döden, dels om strid, (gevärs)-eld o. d., i sht förr äv. om projektil o. d.: som åstadkommer (stor) manspillan. Efter en mördande strid drog sig fienden tillbaka. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 124. Cartecher äro mest mördande då de begagnas af et dominerande batteri. Lefrén Förel. 2: 27 (1817). 4 kanoner, hvilka .. beskjöto den venstra fiendtliga flygeln med en så mördande eld, att (osv.). Mankell Fältsl. 815 (1859). Staden Cayenne, ryktbar för sin peppar och sitt mördande klimat. Roth 1Geogr. 303 (1881). Den mördande farsoten. Svedelius Lif 131 (1887; om koleran). Grimberg VärldH 5: 477 (1931). jfr FADER-, MANNA-MÖRDANDE.
3) (i vitter stil) med sakobj. l. abstrakt obj.: tillintetgöra, göra slut på, bringa ur världen; ofta med subj. betecknande ngt sakligt; jfr MORD, sbst.1 1 c. (En viss persons förakt) hade väl kunnat förmå mig, at af harm mörda alle mine gode förslager .. innom mig sjelf. Posten 1769, s. 959. Är inte hela livet / en grav för mördad sång? Bergman TrAllt 108 (1931). — särsk.
b) med avs. på känsla, sinnesförfattning, själ, ära o. d.: ta död på, förkväva. Nordenflycht QT 1745, s. 133. Sådane .. ord .. mördade .. mitt tålamod. Säfström Banquer. B 3 b (1753). Tomma njutningar .. / som suga landets merg och själens krafter mörda. Tegnér (WB) 2: 63 (1811). Mörda ngns lycka. Östergren (1932). jfr GLÄDJE-, SJÄLA-, SJÄLS-MÖRDANDE.
c) med avs. på tid: få att gå (utan att göra ngt värkligt nyttigt), fördriva, döda, ”slå ihjäl”; ödelägga; förr äv.: upptaga, vålla förlust av. Då fant en annan lätting opp / At tiden genom kortspel mörda. Lenngren (SVS) 2: 212 (1798). Tentamina, examina och .. consistoriella göromål, som här (i Lund) mörda tiden för all vetenskaplig sysselsättning. SNilsson (1841) hos Berzelius Brev 14: 192. I bönhus och på krogar / vi mördat våra gyllne år. Blomberg Fejd 5 (1917).
4) i hyperbolisk anv.; ofta med sakligt subj.
a) i sådana uttr. som mörda ngn med blicken l. blickarna o. d., se på ngn som om man ville mörda honom; kasta hätska blickar på ngn. Strindberg RödaR 107 (1879). Eva .. mördade mig med blickarna. Wägner Norrt. 66 (1908). jfr: Om blickar kunde mörda. Östergren (1932).
b) i fråga om meningsutbyte, kritik o. d.: nedgöra (ngn) med kraftiga skäl l. uttryck o. d.; dräpa (se DRÄPA, v.1 5). (Det) är .. en lätt sak att alldeles mörda oss med ett dussin nya (tidnings-)artiklar. Samtiden 1873, s. 186. Det bästa sättet att mörda är att mörda med vederhäftighet. Siwertz Låg. 164 (1932; i fråga om konstkritik).
c) (numera bl. tillf.) göra (ngn) förtvivlad l. utom sig; tråka ut (ngn). Han mördar mig med sit prat. Lindahl L’avoc. sav. 28 (1757). Okunnigheten om er belägenhet mördar mig. JZDuncker (1808) hos Cygnæus 2: 81.
5) i p. pr. ss. adj. i hyperbolisk anv.
a) om blick o. d.: som ger uttryck åt mordlust, mordisk; ilsken; hätsk; jfr 4 a. Bremer Sysk. 1: 155 (1848). Efter en mördande blick på Hedvig skyndade Laura fram till Peter. Siwertz Sel. 2: 231 (1920).
b) om sarkasm, kritik, infall o. d.: dräpande, bitande; skarp; äv.: nedgörande; jfr 4 b. Ett mördande skämt, infall. Nordforss (1805). Mördande var hans ironi mot lumpenheten och pretentionerna. SKN 1842, s. 211. Larsson Borring Uppr. 94 (1930).
c) om arbete o. d.: (ytterst) ansträngande, påfrestande; enformig, tråkig; jfr 4 c o. SJÄLS-MÖRDANDE. Ahlman (1872). Sten trodde att hans själ tog skada under det mördande arbetet med att skrifva siffror. Strindberg SvÖ 1: 89 (1882). Att skrifva en ordbok är ett mördande arbete. Sundén (1887).
d) om konkurrens, tävlan, fart o. d.: (mycket) stark, kraftig; hård. En mördande konkurrens. VL 1894, nr 304, s. 2. Mördande fart. IdrBibl. 1: 66 (1918).
e) [jfr fr. assommant] övergående i bet. av förstärkningsord; i sht i fråga om tråkighet, enformighet o. d.: odräglig; äv. allmännare, i sht ss. adv.: oerhört, förskräckligt. Mördande ledsam. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 186. Mördande efterhängsenhet. Crusenstolpe Tess. 4: 29 (1849). Mördande trött kryper jag ned i mina filtar och pälsar. Hedin Asien 2: 86 (1903).
-STIG. i uttr. ligga i mördstig för ngn, ligga i försåt för ngn (för att döda honom). G1R 18: 650 (1547).
B: MÖRDE-BARN. om (utomäktenskapligt) barn som mördats (av modern l. föräldrarna). KOF 1: 500 (c. 1618). Därs. II. 1: 268 (1659).
MÖRDARE, MÖRDELIG, se d. o. —
MÖRDING, sbst.2, se d. o. —
MÖRDISK, adj. (-esk 1629. -isk 1614—1674) [jfr ä. d. mørdisk; efter t. mördisch] (†) = mordisk 1. Thetta mördeske anslagh. JMessenius (1629) i HB 1: 146. särsk.
a) = mordisk 1 a. Smickrerij .. förödher oboteliga, igenom sin .. mördiske tänder. Forsius Fosz 212 (1621).
MÖRDSAM, adj. (†) om strid: som åstadkommer (stor) manspillan, blodig; jfr mörda 2 slutet. Richardson Krigsv. 2: 71 (1741).
Spalt M 2125 band 17, 1945