Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORDLIG l. MORDELIG, adj.; adv. -A (AAngermannus FörsprKyrkiost. A 8 a (1587), Forsius Fosz 408 (1621)), -E (3SthmTb. 1: 231 (1594)), -EN (PPGothus Und. X 5 a (1590), Werwing).
Ordformer
(mord- 1621—c. 1690. morde- 1559—1626. n. sg. -ligit 1559)
Etymologi
[jfr ä. d. mordelig, mnt. mortlik, t. mordlich; avledn. av MORD, sbst.1 — Jfr MÖRDELIG]
(†) = MORDISK 1. Itt så mordeligit haat. LPetri Kr. 86 (1559). Turni mordelige Vpsååt. Schroderus Liv. 43 (1626). — särsk.
a) = MORDISK 1 b; i sht ss. adv. AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 8 a (1587). (De) blefwo mordeligen ihiälslagne. Tegel E14 221 (1612). Thenna mordlige Gerning. Schroderus Os. 2: 146 (1635; om lönnmord). Werwing Hist. 1: 448 (c. 1690; efter handl. fr. 1599).
b) [jfr motsv. anv. av d. morderlig, t. mörderlich] närmande sig bet.: förskräcklig, fruktansvärd; jfr MORDISK 2, DÖDLIG 4 o. 5. (De) göra j wår tijdh en mordeligan skadha. PErici Musæus 1: 30 b (1582). Därs. 2: 258 b.

 

Spalt M 1357 band 17, 1945

Webbansvarig