| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MURARE mɯ3rare2, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
1) person som (yrkesmässigt) utför murningsarbete (o. därmed likartade arbeten). Helsingius (1587). Till Murare (vid uppförande av lermur) utser man .. raska och flitiga Karlar med god armstyrka. LBÄ 19—20: 125 (1799). ”Jo, det gjorde han” — sa’ muraren, när de bådo honom skynda sig. Holmström Sa’ han 47 (1876). Murarens yrke är just ej bland de trefligaste, ty arbetet är både osnyggt och tungsamt. ArbB 120 (1887). HantvB I. 4: 293 (1936).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t., ävensom av eng. mason, fr. maçon] inom frimureriet, elliptiskt för: frimurare. Torpadius FrimurVis. 27 (1759). Engström 1Bok 41 (1905).
-BI, n. [jfr t. maurerbiene] entomol. om vissa insekter som ”mura” bon av lera, sand, murbruk o. d.; särsk. om (art av) undersläktet Chalicodoma Lep.; jfr mur-bi. Rebau NatH 1: 641 (1879; om Anthophora parietina Fabr.). UVTF 34: 69 (1886; om Chalicodoma muraria Fabr.). SvUppslB (1934; om undersläktet). —
-BORSTE. byggn. borste avsedd för bestänkning av muryta med vatten l. för slamning l. kalkstrykning o. d., murarkvast. JernkA 1833, s. 657. —
-FÖRBUND. jfr förbund 6 b. Svenska murareförbundet, de svenska murarnas fackliga organisation (konstituerad 1892). GHT 1895, nr 238 A, s. 3. —
-GESÄLL. särsk. om förhållanden under skrånas tid (t. o. m. 1846): gesäll inom murarskrået. BoupptSthm 18/5 1682. —
-GETING. [jfr t. maurerwespe] entomol. om insekt som ”murar” bo av lera o. d.; särsk. om släktet Eumenes Latr. Scheutz NatH 186 (1843; om Odynerus (Symmorphus) murarius Lin.). NF (1887). SvUppslB (1934; om släktet Eumenes). —
-KLUBBA, r. l. f. byggn. mindre klubba l. slägga varmed murare ger (inmurad) natursten önskad form, slår loss inmurat tegel o. d. Möller (1745; under batte). —
-KONST. mureri. VetAH 1739, s. 158. Den ryggskurna fogen .. är karakteristisk för den äldre murarkonsten. HantvB I. 4: 368 (1936). —
-KÄPP. (numera knappast br.) byggn. rak käpp varmed överflödigt putsbruk (på väggyta o. d.) avdrages, för att den putsade ytan skall bli plan, rätskiva. Rothstein Byggn. 449 (1859). 2UB 1: 450 (1898). —
-MÄSTARE. [fsv. muraramästare (JönkTb. 24)] utbildad murare som driver självständig (mindre) värksamhet resp. (förr): mästare inom murarskrået; jfr mur-mästare. Dalin FrSvLex. (1843; under mâçon). —
-SKRÅ. (förr) —
-SPINDEL. (numera mindre br.) zool. spindeln Nemesia cæmentaria Latr., som gräver gångar i marken o. täcker dessa med lock (falldörrar) bestående av skikt av jord o. spindelväv; i pl. äv. om ordningen Territelariæ, minörspindlar. Rebau NatH 1: 677 (1879; om Nemesia cæmentaria). NF (1887; om minörspindlar). —
-VÄRKTYG~20 l. ~02. —
-ÄMBETE~020. = murmästar-ämbete. Alm MurmästSthm 154 (i handl. fr. 1744). Därs. 68 (i handl. fr. 1909).
Spalt M 1615 band 17, 1945