| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GESÄLL jesäl4, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er ((†) -ar Schroderus Albert. 1: 38 (1638), ConsAcAboP 3: 361 (1669))
1) (†) kamrat; reskamrat, följeslagare; ”kumpan”. GR 1: 218 (1524). Ansgarius medh sin gesäl / Efter et åhr bödh fara wäl. Messenius Christm. 217 (c. 1616). Een Menniskia född vthi Kräfwetan .. håller sigh i sälskap medh lättferdigt Folck och falska Geseller. Schwartz Alm. 1656, s. 15. Det Brutus strax förtröt medh flera des Geseller. Achrelius Dan. E 4 a (c. 1690). Weste (1807). — jfr DISK-, MED-GESÄLL.
2) under skråämbetenas tid (t. o. m. år 1846): utlärd lönarbetare som arbetade inom ngt av handtvärksskråna; äv. i vidsträcktare anv., om (likställd) lönarbetare i yrke som stod utanför skråordningen; i fråga om nutida förh., om lärling som avlagt gesällprov inför fabriks- o. handtvärksförening; stundom (numera bl. kvarlevande i mindre samhällen o. på landsbygden) om utlärd arbetare som är anställd hos handtvärkare; jfr (MÄSTER)SVEN. (När en lärpojke ”uttjänt”) må han tiena hoos samma mestare för ehn geselle på ett åhr och taghe geselle löhnn. BtÅboH I. 2: 159 (1621). En Mästare äge i sit hus så emot Gesäller som Poikar husbonde rättighet. SkråOrdn. 1720, s. D 2 a. Hvar och en Gesäll, ja, hvar och en Bönhås vil heta Mästare. Dalin Arg. 1: 119 (1733, 1754). Förse Apoteket med en god Provisor och duglige Edsvurne geseller. Anderson Stadsl. 26 (i handl. fr. 1740). Stolt som en Tysk gesäll, / Som skyr sin värdinna, / Och borgar och bjuder farväl. Bellman 5: 112 (c. 1775). Eliæson SthmHandtvF 92 (i handl. fr. 1890). jfr APOTEKS-, BADAR-, BAGAR-, BARBERAR-, BLECKSLAGAR-, BOKBINDAR-, BOKTRYCKAR-, BÄRGS-, FABRIKS-, HALV-, HANDTVÄRKS-, HOVSLAGAR-, KIRURG-, KOCK-, KOPPARSLAGAR-, KÖP(MANS)-, MUR(AR)-, MÅLAR-, PLÅTSLAGAR-, SKOMAKAR-, SKRÄDDAR-, SMED-, STENHUGGAR-, TRÄDGÅRDS-, TUNNBINDAR-, VAGNMAKAR-, VANDRINGS-, VÄRK-, ÅLD-GESÄLL m. fl. — särsk. bildl. (Valerius) var en af Academiens gamla Gesäller som förtjente sitt mästarbref. Tegnér (WB) 5: 600 (1826).
3) (†) om ung man i allm., sven. Wåre Qvinnor .. äre icke så ohöfflige, at the senda tilbaka eller häfwa för vnga Gesällars Fötter the Gåfwor, som aff them presenteras. Schroderus Albert. 1: 38 (1638).
-BOK. (gesäll- 1844 osv. gesälle- 1691) (förr)
1) bok i vilken en gesällförenings räkenskaper o. d. infördes. Altgesellerne skohle wid alla sammankomster flitigt annotera i geselleboken dagen när de sammankomma och hwad af Straff och tijde Penningar inkommer. HdlCollMed. 1691, s. 735.
2) bok i vilken gesällens arbetsgivare införde uppgifter om hans arbete o. uppförande. SFS 1844, nr 2, s. 1. —
-BREV. förr: skriftligt intyg varigm ngn efter fullgjort gesällprov av skråämbetet förklarades vara gesäll; jfr LÄRO-BREV; numera om likartat intyg utfärdat av en fabriks- och handtvärksförening. DA 1808, nr 107, s. 4. Eliæson SthmHandtvF 92 (cit. fr. 1890). —
-FÖRENING. —
-HÄRBÄRGE~020. (gesäll- 1751 osv. gesälle- 1769) (förr) härbärge för vandrande gesäller inom ett yrke. PH 5: 3170 (1751). —
-KAMMARE. (gesäll- 1837 osv. gesälle- 1817) BoupptVäxjö 1817. Verkstadsbyggnad af tegel .. innehållande .. på vinden en liten gesällkammare. PT 1903, nr 275, s. 1. —
-KÄPP. (förr) käpp (vanl. knölpåk) som användes under gesällvandringarna. (Lundin o.) Strindberg GSthm 360 (1881). —
-LÅDA. (förr) eg.: låda i vilken en gesällförening förvarade sin kassa o. d.; ofta om föreningens kassa l. symboliserande själva föreningen. (Lärpojken) gifwe i vthskrifnings penningar twå eller 3 Dal. S:mt, effter som ämbetet är til, jemwäl i Gesellådan. Stiernman Com. 3: 740 (1669). —
-LÖN. (gesäll- 1677 osv. gesälle- 1621—1763. gesälls- 1752—1764) (i sht förr) Stiernman Com. 1: 787 (1621). —
-PASS. (förr) pass som utfärdades för en gesäll av hans handtvärksämbete, då han lämnade en stad. Dalin (1852). —
-PROV. (gesäll- 1821 osv. gesälls- 1817) förr: prov som i vissa yrken efter lärotidens slut avlades inför skråämbetet av en lärling, för att han skulle bliva förklarad för gesäll; jfr MÄSTER-PROV; numera om likartat prov som avlägges inför styrelsen i en fabriks- o. handtvärksförening; äv. konkret = -STYCKE; äv. bildl. SvLitTidn. 1817, sp. 229. SvLittFT 1835, sp. 431 (bildl.). ArbStat. A 1: LIX (1899). —
-STYCKE. [jfr t. gesellenstück] (i sht förr) arbete som blivit utfört l. föremål som blivit förfärdigat ss. gesällprov. Almqvist Mål. 70 (1840). TT 1881, s. 74. bildl. CFDahlgren (1825) hos Thomander TankLöj. 135. —
-VANDRING. (förr) vandring varunder en gesäll förkovrade sig i sitt yrke gm att taga anställning hos olika mästare. Gesällvandring vare hädanefter, såsom hittills, tillåten. SPF 1842, s. 35. Gustaf Nords gesällvandringar och äfventyr. Wetterbergh (1862; boktitel). —
B (†): GESÄLLE-BOK, -HÄRBÄRGE, -KAMMARE, -LÖN, se A. —
-ÅR, se A.
C (†): GESÄLLS-LÖN, -PROV, se A.
1) (†) till 1: sällskap. Så vill jag väl bedja Eders Kärlighet, att .. komma dit (dvs. till Stockholm) denna vinter nu är förhanden, mig till ett kärligt gesälskap. Crusenstolpe Tess. 1: 125 (i ett brev som uppgives vara skrivet år 1680). jfr DISK-GESÄLLSKAP.
2) (i sht förr) till 2: koll. om alla gesällerna i ett visst yrke; korporation som bildades av gesällerna i ett visst yrke. MeddNordM 1897, s. 97 (1711). De olägenheter, som af åtskillige Gesällskapers hittils brukliga sammankomster, under namn af krogdagar, vandringsdagar och qvartalsdagar orsakas. ÖfverståthEmbKungör. 30/7 1813, s. 3. jfr: Bokbindaregesällskapet sammanträdde i går. SD(L) 1898, nr 71, s. 4. jfr KAKELUGNS- OCH KRUKMAKAR-, LOGARVAR-, SADELMAKAR-, SEJLAR-, SKRÄDDAR-, SOCKERBAGAR-, STENHUGGAR-, STOCKMAKAR-, TUNNBINDAR-, VAGNMAKAR-GESÄLLSKAP.
3) (†) till 2: förhållandet att ngn är l. blir gesäll. Om .. besvären vid Gesäll- och Mästerskap undanröjdes, så vore til förmodande, at ej så många Gesäller gingo ut. SvSaml. 5: 206 (1765).
Spalt G 348 band 10, 1928