Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUSK, sbst.1, o. MUSKER, m.
Ordformer
(musk c. 1755. musker c. 1755)
Etymologi
[jfr sv. dial. musk, sluskig o. dolsk person; till MUSK, sbst.2, o. MUSKIG]
(†) person som (blygt l. lömskt l. misstänksamt) tittar under lugg. Schultze Ordb. 3183 (c. 1755). jfr: Drottningen .. kallade .. (sin son) Prins Musk, efter han aldrig såg någon rent i synen. Dalin Vitt. 3: 333 (c. 1752).

 

Spalt M 1648 band 17, 1945

Webbansvarig