| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MUSKEDUNDER mus1kedun4der, r. l. m. (Lind (1749), Östergren (1932)) l. (numera vanl.) n. (Sahlstedt (1773) osv.); best. -dern resp. -dret; pl. = (KKD 11: 137 (1710) osv.), ss. r. l. m. äv. -drar (Dalin Vitt. 6: 232 (1760), Östergren (1932)) ((†) -drer Quennerstedt Torneå 2: 301 (cit. fr. 1809); -donners Ståhlsverd 48 (1755)).
ett slags förr (i sht vid flottan) använt tungt, kort gevär av grov kaliber; i senare tid äv. (skämts.) allmännare, om (stort, tungt, omodernt) gevär. KKD 11: 137 (1710). Muskedundrar, hvilka nu endast nyttjas på flottorna, äro korta musköter af grof kaliber, ämnade att skjuta en gröfre eller flera smärre kulor. KrigVAH 1811—15, s. 166. Manstarka förband stå lite varstans i landet med muskedunder och andra doningar. GHT 1943, nr 156, s. 7. — särsk. [sannol. med anslutning till DUNDER; jfr ÅSK-MOLN i motsv. anv.] (†) bildl., i jämförelse, för att beteckna ngn ss. bister o. hotfull o. d. Presidenten, sotig och ond, såg till börja med ut som ett muskedunder, men blidkades småningom. Bremer Pres. 160 (1834). Jag .. kom hem bister som ett muskedunder! Nordstjernan 1844, s. 5.
Spalt M 1652 band 17, 1945