Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MYLING my3liŋ2, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) MYRDING my3rd- l. MÖRDING mœ3rd- l. MYRING my3r- l. MÖLING mø3l- l. MJÖLING mjø3l-, tillf. äv. MYRDLING my3rdl- l. MYLLRING myl3r-, förr äv. MJÖLNING, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(miöln- 1758. mjöl- 1898—1927. myl- 1647—1942. myllr- 1892—1897. myr- 1881—1902. myrd- 1904—1937. myrdl- 1906. mö(ö)l- 1620—1807. mörd- c. 1730—1926)
Etymologi
[sv. dial. myling, myring, möling, mjöling; ljudlagsenlig utveckling resp. speciell ombildning av ett ä., icke anträffat myrding l. dyl., avledn. av MÖRDA (fsv. myrþa). Formerna med l ha uppkommit gm utveckling av rd till (tjockt) l, formerna med ö l. jö gm utveckling av y till ö resp. (i vissa dial.) jö. Formerna mjölning, myrdling o. (den bl. hos Heidenstam anträffade formen) myllring äro speciella ombildningar, den senare sannol. i anslutning till MYLLRA, v.1 — Jfr MYLA, v.1]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. folklor.) vålnaden av ett mördat barn (särsk. ett odöpt barn l. ett foster som lagts å lönn) l. av ett foster som framfötts vid missfall, men som icke blivit ordentligt begravt, l. av en mördad fullvuxen person (som icke blivit ordentligt begravd l. vars baneman går ostraffad); jfr UTBÖRDING. VästeråsDP 12/7 1620. Rudbeckius Dagb. 203 (1630). Myrdingen kved mellan jämrande rop: / ”mor gaf mig dop i gölens grop”. Hallström Skogsl. 19 (1904). SagaSed 1942, s. 91. — särsk. (†) bildl. Den 2. (nov.) och hela den veckan blir et Contoir i et Collegio så upfyldt med Riksdagsfoster, at det ena ligger ihiäl det andra och hyllorne bli betäckte med evärdeliga mölingar. Dalin Arg. 2: 322 (1734, 1754); jfr 2. Dens. Vitt. 4: 498 (1750).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nedgrävd l. dold skatt (samling av pängar o. d.); ofta (o. numera bl.) oeg., om gamla undangömda saker o. d. Hartwijk haffver .. än någre mylingar i jorden ståndandes. RP 12: 140 (1647). Fast än man i Cammar-Collegio hindt afgiöra elfva saker hvar dag, så hafva vij ändå samkat på oss 1200 saker, utom 20,000 gamla mölingar. 2RARP 5: 506 (1727). En gniare kan alldrig vara så rädd om sina miölningar, som gumman var om (sin höna). Sahlstedt SagTupp. 4 (1758). Möller (1790, 1807).

 

Spalt M 1698 band 17, 1945

Webbansvarig