Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄTIG, numera bl. ss. senare ssgsled -MÄTIG ~mä2tig, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[efter mnt. mētich (i lik-, recht-mētich) o. t. mässig, till mnt. māte resp. t. mass (se MÅTT, sbst.4)]
1) (†) måttlig. Att wij .. föörom ett kyskt, tuchtigt, mildt, och mätigt Leffuerne. PJGothus WägSal. 396 (1592). Nychter och mätig i Maat. Dens. Hunnius Hust. 65 (1606).
2) (†) eg.: som har (så l. så hög) uppskattning av sin kraft l. förmåga o. d.; i ssgn HÖG-MÄTIG.
3) (†) i förb. lika mätig, som har samma mått l. kvalitet (som ngt). Dätt samma Silfueret som han annammat hafuer skule wara lÿka mätigt wtÿ Skråden lÿk som dätt hon Annammade. EkenäsDomb. 1: 4 (1624). jfr LIK-MÄTIG.
4) († utom ss. senare led i ssgr) som är i överensstämmelse l. förenlig med (ngt). Thet war theras Rätt och Frijhet mätigt. Brask Pufendorf Hist. 275 (1680). Schultze Ordb. 2933 (c. 1755). jfr BILLIG-, JÄMN-, KONST-, LAG-, LIK-, RÄTT-MÄTIG.
Avledn. (till 1): MÄTIGA, v. [av mnt. mētigen] (†) mildra l. moderera (ngt). (Han) raasar icke, skrijar och roopar ther icke emoot, vthan han mätigar sina Ord, och sitt taal medh eenne wenliga förmaning så, att the måste wara stilla. PJGothus Spangenberg Apg. 347 (1607). —
MÄTIGHET, f. [av mnt. mēticheit] (†) måttlighet. Bådhe hoos Hedningar, och Christne, är fordom mätighet och nychterhet hållen i stoor ähro. Rothovius 2Pred. C 4 b (1623). Botvidi G2A E 1 b (1634).

 

Spalt M 2061 band 17, 1945

Webbansvarig