nacka | SAOB

Publicerad 1946

NACKA, sbst.2, oböjl.

Ordformer

(nacca 1837. nacka 1854)

Etymologi

[lösgjort ur NACKARÖD (se d. o.)]

(†) färg (se FÄRG, sbst.1 1) som ligger mellan rött o. orange, ljusrött, klarrött; jfr NACKARA II. Pfeiffer (1837). Hatt af grönt siden, .. klädd med blommor, i nacka, hvitt och gredelint. SthmModeJ 1854, s. 9.

Spalt N 7 band 18, 1946

Webbansvarig