Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NARGA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr NARG.
Etymologi
[jfr sv. dial. narga, gnaga, tugga, bita, hugga med dåligt värktyg, småträta, gnabbas; sannol. av ljudmålande urspr.]
(†) gnaga på l. göra små bett i (ngt), nagga. Sahlstedt (1773). Mössen hafva nargat osten .. rundt omkring. Murberg FörslSAOB (1793). Barnet har nargat på en brödbit. Därs. Heinrich (1828).

 

Spalt N 98 band 18, 1946

Webbansvarig