Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NARKOTIN nar1kωti4n l. -ko- l. -kå-, n. l. r. l. m.; best. -et resp. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. narc-)
Etymologi
[jfr t. narkotin, eng. o. fr. narcotine; till stammen i NARKOTISK]
farm. i opium förekommande alkaloid som bidrar till opiums narkotiska värkan. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 188. SFS 1922, s. 472.

 

Spalt N 100 band 18, 1946

Webbansvarig