| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NATTLIG nat3lig2, adj.; adv. -EN (2Saml. 9: 46 (1799) osv.), -T (Stagnelius (SVS) 3: 70 (1817) osv.).
1) som inträffar l. försiggår l. förekommer om natten. Nattliga orgier, promenader. Lind (1749; under nächtig). Lampans natteliga strålar. Kellgren (SVS) 2: 318 (1792). Vaxfacklornas sken besegrar det nattliga mörkret. Adlerbeth Æn. 25 (1804). Nattliga besök. Leopold 3: 158 (1816). Nattliga underhandlingar. DN(A) 1932, nr 167, s. 1. — särsk.
a) (i vitter stil) om konkret föremål: som användes l. är synlig om natten, natt-; äv.: sådan den ter sig om natten. Nattliga dälder. Lidner (SVS) 3: 184 (1788). En blek gestalt, i nattlig drägt. Leopold 2: 317 (1793, 1815). Vid skymten af det sken en nattlig lampa sprider. Wallin Vitt. 1: 11 (1805). En nattlig, molnströdd himmel. 3SAH 10: 224 (1895). Medan båten gungade bort över det nattliga havet. Åkerhielm Tib. 174 (1929).
b) om levande varelse; särsk.: som är i rörelse l. värksamhet om natten, natt-.
α) om person. En nattlig vandrare. Nattliga gäster. En nattlig älskarinna. JGOxenstierna 5: 179 (c. 1817). Nattlig vandringsman. Arnell Scott Sjöfr. 68 (1829). Dina fönster, där nattliga gubbhufvun glo, / när som älskaren kommer på smygande sko. Karlfeldt FridVis. 48 (1898).
β) om djur; särsk. i uttr. nattligt djur, nattdjur. Den nattliga näktergalen. Ling Gylfe 461 (1814). Flädermössen .. äro nattliga djur. Nilsson Fauna 1: 2 (1847). FoFl. 1935, s. 97.
c) ss. adv.: om natten.
α) (†) om enskild händelse. Med svenneskaran all i långan, långan tåg / Drog kämpen utur berget natteligen ut. Phosph. 1813, s. 201.
β) i fråga om upprepad, särsk. natt efter natt återkommande händelse: om nätterna; varje natt; numera nästan bl. i uttr. dagligen och nattligen, (varje) dag o. natt. Hon hostar dagligen och nattligen, sedan tre eller fyra veckor. Leopold (1799) i 2Saml. 9: 46. Dig Sion! .. / Jag söker nattligen. JGOxenstierna 4: 84 (1815). Då .. spritförordningen inom ”Klubben” .. nattligen kringgicks. Wallengren Mann. 282 (1895). Det franska flyget (har) dagligen och nattligen företagit rekognosceringsflygningar. STSD(A) 1939, nr 269, s. 5.
2) (i sht i vitter stil) som liknar l. påminner om natten; nattlik; mörk; äv.: dyster. Jupiter sjelf dem (dvs. vindarna) stängt i nattliga grottor, / Öfverhvälfda med berg. Adlerbeth Æn. 3 (1804). Skuggornas nattliga rike. Stagnelius (SVS) 3: 78 (1817). Han slog upp sina ögon, men o! med hvilket nattligt allvar i sin blick. Bremer Hertha 289 (1856). Ett dunkelt djup i klyftan blottas för min syn, / En nattligt dyster håla. Runeberg 5: 230 (1863). Det var så friskt, så tyst och så nattligt med dessa stora sofvande hus med stjärnhimlen öfver sig. Norlind Hell 2: 183 (1913). — särsk. om hår: mörk, nattsvart; äv. i uttr. nattligt mörk l. svart o. d. Nattliga lockar. Atterbom LÖ 1: 339 (1824). Nattligt svarta lockar. Nicander Hesp. 49 (1835).
Spalt N 192 band 18, 1946