Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NAVIGATÖR -gatö4r l. 4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-eur 1836. -ör 1837 osv.)
Etymologi
[av fr. navigateur, av lat. navigator (se NAVIGATOR)]
1) sjöt. person som fått utbildning i l. är kunnig i navigation; person som navigerar ett fartyg l. en båt. En skicklig Navigateur. Platen Glascock 1: 6 (1836). (Sjö-)Kort hade jag köpt, men från kortägare till navigatör kan steget vara mycket långt. Engström Bouppt. 52 (1930).
2) flygv. person som navigerar l. leder navigeringen av ett luftfartyg. SFS 1922, s. 1394. SvD(B) 1945, nr 338, s. 16.

 

Spalt N 251 band 18, 1946

Webbansvarig