| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NEXUS näk4sus, r.; i best. anv. utan slutart.
(i fackspr., föga br.) sammanhang, samband; särsk. språkv. om det förhållande mellan två ss. leder i en större enhet uppträdande semem som består på grund av deras tankesammanhang. Dalin (1871). Noreen VS 5: 137 (1906). — jfr KAUSAL-NEXUS.
Spalt N 527 band 18, 1947