Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOPA, v. -ade.
Ordformer
(noopa c. 1635—1651. nopa 1781—1847)
Etymologi
[sv. dial. (Uppl.) nopa sig hit (i bet. 2); av ovisst urspr.; möjl. i avljudsförh. till sv. dial. nåpa, försöka vidröra, avbryta (bärklasar o. d.), dra till sig (grenar), nor. dial. naapa, få fatt i, fånga, nor. dial. næpa, vidröra, o. besläktat med NAPPA, v.; med avs. på bet. jfr KNÅPA]
(†) Arvidi 71 (1651; i rimlista; bet. oviss).
1) ansätta l. klämma åt (ngn); jfr KNÅPA 4. The Christne skole wij så Noopa, / At the för osz måste grijna och roopa. Brasck Apg. K 1 a (1648).
2) refl.: bege sig i väg, pallra sig åstad; anträffat bl. dels i uttr. nopa sig hit, bege l. pallra sig hit, dels i utvidgad anv., i uttr. nopa sig åstad med ngt, ta sig för med ngt l. våga sig på ngt; jfr KNÅPA 3. Han skall väl allderig nånstin nopa sig hit mera, det skall jag vara Man före. Envallsson Kopparsl. 24 (1781). Genom förräderi (befriades de arresterade) ..? Hvilken har nopat sig åstad med det? Almqvist Ekols. 3: 107 (1847).
3) [med avs. på bet. jfr KLÅ, v., ävensom SNOPEN] bedraga l. lura (ngn); äv. i p. pf. med adjektivisk bet.: hånad l. skymfad. (Sv.) Noopat. (T.) Verspottet. Schroderus Dict. 217 (c. 1635). (Sv.) Noopa. (T.) Betriegen. Därs. 245.

 

Spalt N 647 band 18, 1947

Webbansvarig