Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NUMERATOR, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[jfr t. o eng. numerator, fr. numérateur; av senlat. numerator vbalsbst. till numerare (se NUMRERA)]
(†) mat. täl jare. AJGothus ThesArithm. 54 (1621). Ekbohrn (1904).

 

Spalt N 763 band 18, 1947

Webbansvarig