Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NUMMULIT num1uli4t l. -ɯl-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. nummulit, eng. o. fr. nummulite; av lat. nummus, mynt (se NUMISMATIK), o. gr. λίϑος, sten (se LITO-); fossilet liknar ofta ett mynt]
geol. o. paleont. (lins- l. skivformigt fossil av) i sht under äldre delen av tertiärtiden förekommande med (kalk)skal försett slemdjur av släktet Nummulites Lam. o. därmed närstående släkten; i sht i pl. JernkA 1828, Bih. 1: 16. Under eocentiden .. utdogo .. nummuliterna, en artrik grupp av stora urdjur, som voro så allmänna och karakteristiska för Tethys, att man kallat detta hav nummulithavet. Ymer 1934, s. 92.
Ssgr (geol. o. paleont.): NUMMULIT-BÄDD. jfr bädd 6 a. Lindström Lyell 218 (1859). —
-FORMATION(EN). (numera knappast br.) om tertiärsystemets äldre del, som utmärkes av riklig förekomst av nummuliter. NF 11: 1488 (1887). 2NF 28: 963 (1919). —
-GRUPP(EN). (†) om (viss del av) tertiärsystemets äldre del. Lindström Lyell 97 (1857). Den äldsta afdelningen af .. (eocenformationen) kallas nummulithgruppen och framträder på vidsträckta områden i Europa, Afrika och Asien. Bergstrand Geol. 111 (1859). —
-KALK. = -kalksten. JernkA 1828, Bih. 1: 21. Klintberg Gotl. 21 (1909). —
-KALKSTEN~02. tertiär kalksten innehållande nummuliter i riklig mängd. Nathorst JordH 913 (1894). —
-PERIOD(EN). (numera knappast br.) om (viss del av) tertiärperioden. Lindström Lyell 144 (1857). 2NF 28: 963 (1919). —
-SKAL. 3NF 14: 1307 (1931).

 

Spalt N 782 band 18, 1947

Webbansvarig