Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NYCKELHARPA nyk3el~har2pa, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. nøgleharpe; av NYCKEL o. HARPA, sbst.1; jfr äv. t. schlüsselfiedel]
folkligt stränginstrument som spelas med stråke o. varpå melodisträngarna vid spelningen kunna förkortas med tillhjälp av nycklar (se NYCKEL 3 b), anbragta på instrumentets hals; jfr NYCKEL-GIGA o. KNAVER-HARPA. Bellman (BellmS) 4: 150 (1771). Ölet strömmar, nyckelharpan surrar, / Pålskan går vid oafbruten bas. Lenngren (SVS) 2: 349 (1796). Nyckelharporna, som vunnit någon utbredning även utanför Uppland, ha dock där sitt verkliga centrum. UpplandNordM 6 (1926).
Ssgr: A: NYCKELHARP-SPEL. (-harp- 1933 osv. -harpo- 1916 osv.) Fatab. 1916, s. 160. —
-SPELARE. (-harp- 1909 osv. -harpo- 1896 osv.) PT 1896, nr 117, s. 2. —
-SPELMAN~20 l. ~02. (-harp- 1908 osv. -harpo- 1904 osv.) PT 1904, nr 153, s. 3. —
-SURR. (-harp- 1933 osv. -harps- 1933 osv.) Östergren (1933).
B (ngt ålderdomligt): NYCKELHARPO-SPEL, -SPELARE, -SPELMAN, se A.
C: NYCKELHARPS-POLSKA. avsedd att spelas på nyckelharpa. Uppl. 2: 435 (1908). —
-SURR, se A.
Avledn.: NYCKELHARPIST, m.||ig. (mera tillf.) person som spelar nyckelharpa; jfr harpist. RedNordM 1910, s. 31.

 

Spalt N 859 band 18, 1947

Webbansvarig