Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NYSS nys4, förr äv. NYSST, adv. o. konj.
Ordformer
(nyes(s) 1533—1638. nys (-yy-) c. 1550—1839. nys’ 1697, 1713. nyss (-sz) 1625 osv. nyst 1544—1711. nytts 1696. nytz 1660—1675)
Etymologi
[fsv. nȳs; jfr sydsv. dial. nyssen(s), d. nys, nyssen(s); eg. adverbiell gen. sg. av NY, adj., möjl. efter mnt. nies, nyss, av nie, ny; formen NYSST uppkommen gm inflytande från andra adv. på -t. — Jfr NYLIGEN]
I. adverb.
1) för ett ögonblick l. en (mycket) kort stund l. tid sedan; just (se JUST, adv.2 5 a); helt nyligen; numera bl. i förb. med verbform som betecknar förfluten tid. Vij haffue nyess ederss breff ock scriffuilse vndfångit. G1R 8: 193 (1533). (Det plägar vara så) medh then Herre, som nu nys til regementet kommer, at han haffuer gerna thet ordalagh (osv.). AAAngermannus VtlDan. 236 (1592). Dhen nys haar äthet han weet aff ingen hunger. Grubb 561 (1665). Man .. betraktade med förnöjelse den nyss uppkomna rågbrodden. CFDahlgren 4: 123 (1831). Nyss på löddrig häst ett ilbud sprängde in i Pallas’ stad. Rydberg Dikt. 1: 25 (1876, 1882). Inget är så gammalt som det, som nyss var nytt. Lindström Leksaksb. 191 (1931). — särsk. (i vitter stil) substantiverat, om den nyss förflutna stunden l. tiden; i uttr. från (helt) nyss, äv. (tillf.) av nyss, som nyss gjorts l. omtalats l. inträffat o. d.; från den nyss förflutna stunden l. tiden. Strindberg RödaR 26 (1879: från). Ett kraftigt slag och där satt den stolte segraren från helt nyss på golfvet. Grebst Bröll. 233 (1913). (Han) inskränkte .. sig till att spika fast sin deklaration av nyss: — Ni är en gentleman. Essén HExc. 130 (1916). Oterdahl Skram 389 (1919: från).
2) (†) i uttr. nyss före l. för l. förrän l. innan l. nyss efter, helt kort (tid l. stund) före resp. efter, strax före resp. efter; nyss sedan, strax sedan. HdlCollMed. 7/9 1748 (: för). GFGyllenborg Vitt. 2: 30 (1773, 1795: efter). Invånarne i Sussex samla .. (strandkålen), nyss sedan hufvudet uppskjutit. EconA 1808, apr. s. 105. Nyss före sin död .. förmådde .. (kejsar Karl IV) genom penningar Tyska Kurfurstarne att (osv.). Ekelund MedeltH 132 (1828). RiksdP 1873, 1 K. I. 1: 494 (: innan). Samtiden 1873, s. 67 (: före).
II. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i konjunktionell anv., inledande en bisats: strax efter det att. Snövattnet har, nyss det är smält, en egen smak. Berzelius Kemi 1: 214 (1808). Nyss min Argus var utkommen, hölls dagarna efter statsrådsberedning. CFDahlgren (1826) hos Thomander TankLöj. 147. Sjödin StHjärt. 213 (1911).
Ssgr (i allm. till I 1; utom i -angivne, -bemälde, -berörde, -nämnde, -omtalade numera bl. tillf. samt i Finl.): NYSS-ANFÖRDE~020, p. adj. best. nyssnämnde. SP 1792, nr 210, s. 1. Cannelin (1921). —
-ANGIVNE~020, p. adj. best. (i skriftspr.) nyssnämnde. Bolin Statsl. 1: 125 (1868). —
-ANTAGEN, p. adj. (†) som nyss blivit antagen (till soldat o. d.), nyantagen. G1R 25: 515 (1555). Därs. 28: 125 (1558). —
-BAKAD, p. adj. nybakad; äv. (numera bl. i Finl.) bildl. Lind 1: 214 (1738). En .. nyssbakad student. Topelius Fält. 5: 46 (1867). —
-BEGYNNARE. (†) nybörjare. HFinSkolvH 3: 241 (1748). Därs. 2: 200 (1802). —
-BEMÄLDE l. -BEMÄLTE, p. adj. best. (i skriftspr.) nyssnämnde. VDAkt. 1712, nr 124. —
-BERÖRDE, p. adj. best. (i skriftspr.) nyssnämnde. Rydelius Förn. 47 (1719, 1737). —
-BESAGDE, p. adj. best. (†) nyssnämnde. PH 6: 4457 (1756). Dalin (1853). —
-BESUTTEN, p. adj. (†) som nyss blivit besutten; i uttr. nyssbesuttna bönder, nybyggare; jfr besutten 3 a. HFinlH 3: 163 (1552). —
-BLIVEN, p. adj. som nyss blivit ngt, nybliven. Nyysbleffne Christne. Schroderus Os. 1: 569 (1635). Söderhjelm MVärld 1: 156 (1929). —
-BOLAD, p. adj. (†) som nyss fått ett ”bol”; jfr -besutten samt ny-bola. Rääf Ydre 3: 400 (i handl. fr. 1594). —
-BUREN, p. adj. om ko: nyburen. Hufvudstadsbl(A) 1943, nr 125, s. 9. —
-BYGGD, p. adj. nybyggd. Lind (1749). Heinrich (1814). —
-DÖPT, p. adj. nydöpt. Lind 1: 1520 (1749). —
-FÅNGAD, p. adj. nyss fångad, nyfångad. Nyssfångad Holländsk Sill. GT 1788, nr 74, s. 2. —
-FÄLLD, p. adj. nyss fälld, nyfälld. En kådig lukt af nyssfällda trädstammar. Kræmer Fromentin Dom. 320 (1913). —
-FÖDD, p. adj. nyfödd. Lind (1749). FFS 1922, s. 802. —
-FÖRFLUTNE, p. adj. best. nyss förflutne, senast förflutne. Brask Pufendorf Hist. 455 (1680). Det nyssförflutna århundradet. Geijer I. 5: 65 (1810). Cannelin (1921). —
-FÖRLIDEN, p. adj. jfr -förflutne. VDAkt. 1793, nr 298. Atterbom (1824) i 2Saml. 27: 94. —
-FÖRVIKNE, p. adj. best. (†) jfr -förflutne. Brask Pufendorf Hist. Föret. 2 a (1680). Viborg 1857, nr 35, s. 1. —
-GIFT, p. adj. (numera bl. i Finl.) nygift. En nysgifft man. Swedberg Schibb. 134 (1716). —
-GJORD, p. adj. (†)
1) nyss företagen. OxBr. 3: 505 (1638).
2) nygjord. Lind (1749). Sådana .. nyssgjorda Nomina i Svenskan, som et stående, et gående, et sittande. Dalin Vitt. 3: 528 (c. 1755). Möller (1790). —
-GRÄDDAD, p. adj. nygräddad. Nyssgräddadt bröd. Topelius Fält. 4: 157 (1864). —
-GÅNGEN, p. adj. nygången. Ett nyssgånget spår av en järv. Munsterhjelm Trapperl. 1: 86 (1918). —
-KOMMEN, p. adj. nyss kommen; särsk.: som icke varit på platsen förut, nykommen. G1R 27: 124 (1557). Den nysskomne (var) ännu knappast hunnen till ynglingaåren. Topelius Fält. 3: 327 (1858). —
-KÄRNAD, p. adj. nykärnad. Topelius Vint. II. 2: 193 (1882). —
-KÖPT, p. adj. nyköpt. Bygdeminn. 1: 54 (1909). —
-MJÖLKAD, p. adj. nymjölkad. Grotenfelt Mejerih. 13 (1881). —
-NÄMNDE, p. adj. best. (i skriftspr.) nyss nämnde; jfr ny-nämnd. VDAkt. 1724, nr 269. RedNordM 1929, s. 34. —
-OMTALADE~0200, p. adj. (i skriftspr., föga br.) nyssnämnde. Ilmoni Sjukd. 1: 218 (1846). Laurin 4Minn. 498 (1932). —
-OMVÄND, p. adj. nyomvänd. Lind (1749; under neubekehrt). —
-TILLKOMMEN, p. adj. nytillkommen; nykommen. Ludvigsson Norman 3 (c. 1550). VDAkt. 1666, nr 257. —
-TILLTRÄDANDE, p. adj. (†) nytillträdande. (Man skall icke) stängia .. Nystilträdande Christne ifrån berörde Ceremoniers Åskodande. Schroderus Os. 1: 460 (1635). —
-TILLTRÄDD~02, p. adj. En nysstillträdd befattning. —
-TILLTRÄDEN, p. adj. (†) nykommen. Schroderus Os. 1: 460 (1635). —
-TÄND, p. adj. nyss tänd, nytänd. Kellgren (SVS) 3: 207 (1785). Nysständ eld. Topelius Ljung 187 (1884, 1889). —
-UPPLEVD~02, p. adj. nyss upplevd. Simberg Broberg 101 (1926). —
-VALD, p. adj. nyvald. Schönberg Bref 1: 61 (1772). Heinrich (1828). —
-VIKNE, förr äv. -VEKNE, p. adj. best. (numera bl. i Finl.) sistlidne. VLBibl. Brev 6/1 1775. jfr Bergroth FinlSv. 336 (1917).

 

Spalt N 894 band 18, 1947

Webbansvarig