| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÄKTERGAL näk3ter~ga2l (-gál Schroderus Dict. 97 (c. 1635), Dens. Lex. 101 (1637)), m. l. f. l. r.; best. -en ((†) -n Biurman FrSpr. 205 (1729), Böttiger 4: 53 (1869; i vers)); pl. -ar (Arenius Fierdh. 70 (1717) osv.) ((†) = (Visb. 2: 17 (c. 1600; i vers)); -er Visb. 1: 25 (1572), Tegnér (WB) 1: 298 (1803; rimmande med: rivaler)); förr äv. NÄKTERGALA, f., o. NÄKTERGALE, m.
1) fågeln Luscinia luscinia Lin., som är känd för hanens melodiska sång, som han utför särsk. nattetid l. på kvällen; i sht zool. äv. om andra arter av släktet Luscinia Brehm, i sht L. megarhyncha Brehm, som häckar bl. a. i mellersta Europa. VarRerV 55 (1538). Linné FörelDjurr. 145 (1748). En fullt trogen vän är rarare än nächtergal i Norden. AnderssonBrevväxl. 1: 257 (1857). Vi två ska’ bygga oss en boning .. / .. där Näktergalen sina drillar slår. 100Vis. 144 (1919). FoFl. 1940, s. 261. — särsk.
a) zool. i uttr. nordlig (stundom äv. nordisk) näktergal, om Luscinia luscinia Lin., o. sydlig näktergal, om Luscinia megarhyncha Brehm. Nilsson Fauna II. 1: 278 (1835). Hortling Fågelnamn 72 (1944).
b) i ordspr. Man brukar Vgglor, när man intet haar Nächtergaler. Grubb 505 (1665). Åsnan och näktergalen sjunga ej samma visa. SvOrdspråksb. 96 (1865); jfr: Midas, Then ther dömbde Åsnan bättre hafwa sungit än Nachtergalen. Brahe Oec. 14 (1581; uppl. 1920).
c) (numera bl. tillf.) i uttr. fru Näktergal, om näktergalen tänkt ss. ett kvinnligt väsen. Visb. 1: 174 (c. 1620). Små foglar leeka, pittra, springa; / Fru Nachtigal man hörer klinga. Stiernhielm Parn. 1: 10 (1651, 1668). Frese VerldslD 155 (1726).
2) (i sht i vitter stil) i utvidgad anv., om andra fåglar, med tanke på deras sång l. läte; utom i ssgr numera i sht i poesi l. försett med särskiljande attribut; särsk. i uttr. nordens näktergal, om taltrasten; äv., i sht zool., ss. senare led i ssgr som utgöra vedertagna namn på bestämda arter. Broman Glys. 3: 281 (c. 1730). I .. (Ångermanlands) lundar säges Nordens näktergal, Talltrasten, sjunga mer än i andra landskaper. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 47 (1853). Fjällens näktergal, .. blåhakesångaren. Kolthoff DjurL 249 (1899). Karlfeldt FridLustg. 47 (1901; om kornknarr). — jfr BASTARD-, RUBIN-, VATTEN-NÄKTERGAL. — särsk. (†)
a) i uttr. mindre näktergal, om trädgårdssångare. ORudbeck d. y. (c. 1700) i 3NActaSocScUps. VIII. 7: 9.
3) i bildl. anv., om personer l. saker o. d.
a) (tillf.) om sångröst. Gerna trifdes hon (dvs. Euphrosyne Palm) i valsen / och en näktergal i halsen. Tegnér (WB) 4: 36 (c. 1825).
b) om person som har en vacker stämma l. sångröst; äv. (numera bl. tillf., i sht i poesi) om person med driven litterär stil l. poetisk talang o. d.; poet. Nachtergalen D. Luther, som haffuer .. sunget oss .. wisona om thet ewiga liffuet. PErici Musæus 1: 16 a (1582). Skrifarten är mycket enfaldig, hvarföre jag torde blifva hårt ansedd af många Plinii Nächtergahler. Linné Öl. Föret. 6 a (1745). 3SAH XXXVII. 2: 48 (1841; om Franzén). I Donizettis nyaste opera Marino Faliero uppträdde .. näktergalen Grisi. 2SAH 56: 102 (1879). RöstRadio 1946, nr 42, s. 21. jfr Karlfeldt FlBell. 45 (1918; om poeter). särsk. [jfr eng. the swedish nightingale] i uttr. den svenska näktergalen (äv. nordens näktergal o. d.), om den svenska sångerskan Jenny Lind. 3SAH XXXVII. 2: 187 (1845: Nordens nektergal). Menniskorna voro liksom förtrollade af den svenska näktergalen. Bolin JLind 32 (1848). Dorph JLindTriumft. 91 (1918).
c) (föga br.) om ngt som tänkes ge röst åt l. vara en personifikation av ett abstrakt begrepp, t. ex. minnet l. hävden. O Svea, .. / .. minnets näktergal, i dina lunder, / Odödlighetens rena toner slår! Sjöberg (SVS) 1: 282 (1821). Böttiger 1: 131 (1856).
d) (förr) om visst register i (en sorts) äldre orglar; jfr FÅGEL-SÅNG slutet. Sådana register som Fågelsång, Näktergal och Gök användes vid juletid. (Hennerberg o.) Norlind 2: 48 (1912).
e) (förr) visst slags kanon; jfr BÖLARE 2, FALK anm., TRUMPET. ArkliR 1558, avd. 3 (möjl. egennamn). Dalin (1853; om ett slags 50-pundig kanon). 2NF 25: 772 (1916).
f) (†) i uttr. engelsk näktergal, namn på en dans(lek). Lustelig nu til dansz af brumande spälemän ställes. / .. Gagliard, Spanilett, Frantz, Tysk, Pålz lustige lieder, / Engelsk Näcktergaal, Tick Tack (spelas upp). JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 222. jfr: Håppa Menuett, och härma Nachtigahl. SvTMusF 1930, s. 69 (1691).
B: NÄKTERGALS-BO, n. —
-HANE l. -HANNE. —
-HONA. —
-KÖR, r. (i poesi, tillf.) om samling av sjungande näktergalar; jfr kör, sbst.1 2. Karlfeldt FlBell. 22 (1918). —
-SLAG. (näktergal- 1811, 1837. näktergals- 1869—1913) (i poesi) om ton l. drill frambragt av näktergal. Atterbom SDikt. 1: 19 (1811, 1837). Johansson Jäg. 173 (1913). —
(1; jfr 3 a) -STÄMMA, r. l. f. (i sht i vitter stil, numera bl. tillf.) om näktergals stämma; vanl. bildl., om stämma som gm sin skönhet erinrar om en näktergals. En af flickorna hade en verklig Näcktergalsstämma. Stiernstolpe Arndt 4: 134 (1808). Carlén Skjutsg. 263 (1841). Cannelin (1921). —
-SÅNG. (näktergal- c. 1620. näktergals- c. 1642 osv.) om näktergal(ar)s sång; äv. bildl. (jfr -stämma). Visb. 1: 157 (c. 1620). Almqvist Amor. 34 (1822, 1839; bildl.). FoFl. 1934, s. 200. —
-TUNGA. särsk. (tillf.) bildl., om ngt som frambringar välljud o. dyl. l. är välljudande. Blanche Våln. 6 (1847). Det Toscanska språket, sångens Nektergalstunga. Lovén Dante 1: XI (1856). —
-ÄGG, n.
Spalt N 1012 band 18, 1948