| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÖR kö4r l. kœ4r, sbst.1, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er32.
1) (i sht i fackspr.) i fråga om antika förh., urspr.: samling av personer som till ledsagning av instrument föredrogo sånger under dansrörelser; äv. om dessa sånger; i fråga om det antika dramat dels om samlingen av personer som (i förening med dans) föredrogo sånger som beledsagade o. interfolierade dramat, dels om dessa sånger; jfr KOR, sbst.1 1. JournSvL 1797, s. 531. VLitt. 1: 27 (1902). — jfr JUNGFRU-KÖR.
2) (i sht i fackspr.) samling av sångare som tillsammans sjunga i samma l. i olika röstlägen; äv. om personer som talande föredraga ngt i korus (jfr 3 slutet); förr äv. om orkester; äv. i mer l. mindre bildl. o. oeg. anv.; jfr KOR, sbst.1 3. Blandad kör, kör i vilken så väl mansröster som kvinnoröster förekomma. Bellman (BellmS) 7: 103 (1788). Vid alla Cathedralkyrkor (i England) finns en choeur, som sjunger psalmerna. Geijer Brev 81 (1810). Chörer af små insekter stego upp ur det perlade gräset utan annan afsigt än den att dansa och sjunga. Bremer Pres. 402 (1834). Suneson GGrund 65 (1926). — jfr ANDE-, BAS-, BLÅS-, BRIKOLL-, DAM-, GOSS-, JUBEL-, KARL-, KYRKO-, MANS-, OPERA-, STRÅK-, SÅNG-, TAL-KÖR.
3) (i sht i fackspr.) sång föredragen av en kör (i bet. 2), i sht förr äv. om musik föredragen av en orkester; sångstycke avsett att utföras av en sångkör (resp. musikstycke avsett att utföras av en orkester); äv. i mer l. mindre bildl. o. oeg. anv.; jfr KOR, sbst.1 2. SP 1792, nr 44, s. 3. Tillåt, at i Choeuren af de lyckönskningar, som i dag framströmma til Dig (osv.). 3SAH XLVI. 2: 21 (1824). Att just då någon kör inövades, jag tror det var ur ”Skapelsen”. Bendz Piltr. 64 (1918). SvD(A) 1929, nr 231, s. 6 (bildl.). jfr: Under Chœurerna dansa bönderne. Gustaf III 3: 187 (1782). — jfr ANDE-, KYRKO-KÖR. — särsk. i uttr. i kör, i korus; äv. bildl.; jfr KOR, sbst.1 2 a, KORUS 2 b. I kör ha de (dvs. de liberala tidningarna) förklarat att (osv.). SDS 1919, nr 64, s. 6. Grodorna kväkte i kör. Ashton-Wolfe Spind. 274 (1930).
4) (†) mus. i fråga om tangentinstrument: sammanfattande benämning på de strängar resp. pipor som höra till samma tangent, kor (se KOR, sbst.1 5). UB 2: 493 (1873). Hennerberg (o. Norlind) 1: 112 (1912). — jfr MIXTUR-KÖR.
5) (i sht i fackspr.) skara, flock; grupp; jfr KOR, sbst.1 6. (Änglarnas) oräkneliga härskaror bilda nio körer eller ordningar. Rydberg Magi 7 (1865). SvKyrkH 5: 454 (1935).
(1) -FÖRARE. (i fråga om antika förh.) Körföraren hade .. sin plats i orkestran. Valentin Musikh. 1: 55 (1900). —
-KONSERT. —
(1, 2) -MEDLEM ~02 l. ~20. —
-SKOLA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 3849). De vid alla större kyrkor (i medeltidens senare skede) anordnade körskolorna. Norlind AMusH 193 (1920). —
-SÅNG.
2) till 2; äv. bildl. Jag hörde / En chörsång ifrån kyrkan. Wennerberg 1: 43 (1881). De senaste veckornas körsång av valtalare från olika partier. SvD(A) 1930, nr 237, s. 4. —
-SÅNGARE. —
-SÅNGERSKA. —
Spalt K 3834 band 15, 1939