| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÄRA nä3ra2 l. næ3ra2, adv. o. oböjl. adj. Anm. Vid ordets anv. ss. adj. förekommer i enstaka fall kongruensböjning med ändelsen -e i m. sg. best. (ABlanck i GHT 1924, nr 72, s. 3, Edda 1931, s. 337) o. i m. pl. obest. (Murberg FörslSAOB (1793); jfr Tamm AvlÄndAdj. 68 (1899)). Ss. gradförhöjningsformer till nära användas i komp. närmare o. i superl. närmast, närmst o. näst (se NÄRMARE resp. NÄST, adv.). I enstaka fall förekomma komp. närare (Wallenberg (SVS) 1: 183 (1771), Murberg FörslSAOB (1793; folkspr.)) o. superl. närast (Kolmodin Dufv. 91 (1734), Sundberg Upsaladagr. 123 (1920; rim: kärast)). Samtliga dessa böjnings- o. gradförhöjningsformer kunna äv. hänföras till NÄR, adv.2 o. adj.
1) i fråga om avstånd i rummet, för att beteckna ngts belägenhet (l. ngts lokalisering l. förflyttning till en plats) på jämförelsevis kort avstånd från ngt.
a) i predikativ o. adverbiell anv. utan obj.: på kort avstånd, (på l. till en plats) icke långt borta, i grannskapet, strax intill; i predikativ anv. äv.: närbelägen. Linc. (1640; under vicinus, sbst.). De voro så nära at de kunde ropa hvarandra. Widegren (1788). Lossa ett skott helt nära. Nordforss (1805). (De båda barnen som gått vilse i skogen) varsna i qvällens sista glöd / Att hemmet var mycket nära. Wirsén Sång. 38 (1884). Unni kröp så nära han kunde, men var det dock för långt från männen, för att nan skulle kunna höra, vad de sade. Melin VikSaga 15 (1910). Alla ljud hörs förvillande nära. Martinson DrottnGråg. 16 (1937). — särsk.
α) i förb. med en följande adverbiell bestämning (prep.-uttr., adv.) med lokal bet.: tätt, alldeles, strax; utom i förb. nära intill l. invid l. inpå numera bl. tillf.; förr ofta sammansmältande med en följande prep. (t. ex. till, vid) till ett prepositionellt uttr. med bet.: i närheten av l. nära (ngt). Han bor nära intill kyrkan. Nära in til. Linc. (1640; under propinquus). De ledsamheter .., som skjutsningen förordsakar Landtmannen serdeles nära omkring Stockholm. Posten 1769, s. 859. (Hon var bjuden till lektorskan) på dess lilla egendom Andersborg nära utanföre södra tullen. Cederborgh OT 4: 88 (1818). En Jury .. (av) tillsammans 13 (personer), boende nära till orten, der brottmålet förefallit. Ekelund 1FädH II. 2: 199 (1831). Ett mycket vackert ställe nära vid Malmö. 2Saml. 25: 177 (1843). (Tomten) har .. bo och fäste / högt på skullen i höets doft / nära vid svalans näste. Rydberg Dikt. 1: 143 (1882).
β) i uttr. ha nära l. det är nära till ngt o. d., ha resp. det är kort väg till ngt (t. ex. till en plats l. till platsen för vissa förnödenheter o. d.). Hafva nära til vatten. Björkegren 527 (1784). Hon tänkte försöka krypa en bit / till åldermans, det var nära dit. Melin Dikt. 2: 178 (1904). Nära hade lübeckarne också till den stora Nordsjöfloden Elbe. Grimberg VärldH 6: 351 (1935).
γ) med en föregående måttsbestämning angivande avståndet; numera bl. (föga br.) i uttr. på så l. så mycket nära, på ett så l. så stort avstånd från ngt; jfr b α. Alla öster- och vesterbottningarnas exportabla varor passera nödvändigt Stockholm förbi på 12 à 15 mil nära. Chydenius 74 (1765). Då man nalkas London en mil nära. Geijer Brev 25 (1809). Kolthoff DjurL 86 (1899).
δ) pregnant, i uttr. hygga l. klippa l. skära o. d. nära (särsk. för nära), för att beteckna att man hugger l. klipper osv. bort så mycket av ngt som är möjligt l. tillåtet (resp. för mycket) av ngt. Fula och nära skurna exemplar (av nya testamentet). JHSchröder (1827) i MoB 10: 184. Klippa för nära. Hammar (1936).
ε) i uttr. nära ifrån (äv. hopskrivet till näraifrån), från en närbelägen plats o d. Weste (1807). Hör hvilket dån / Nära ifrån! Sätherberg Dikt. 1: 88 (1862).
ζ) (i religiöst spr., mera tillf.) övergående i bet.: tillstädes, närvarande; jfr NÄR, adv.2 o. adj. 4. Der står hans bild, han (dvs. Balder) sjelf är nära. Tegnér (WB) 5: 43 (1824). Herren är nära! Filipp. 4: 5 (Bib. 1917; NT 1526: när).
b) i adverbiell l. prepositionell anv., styrande ett följande (stundom, i sht i vitter stil, framförställt) ord: på kort avstånd från (ngt), (på l. till en plats) icke långt borta från (ngt), i grannskapet av (ngt), strax l. tätt intill (ngt). PH 6: 4831 (1757). Kl. 9 förmiddagen voro vi nära Cap Diego. Landell Bligh 37 (1795). (Hon) gick honom nära och tog hans hand. Almqvist Går an 79 (1839). Riddaren och patern satte sig i länstolar .. vid ekebordet nära elden. Rydberg Sing. 4 (1876). Jag kom honom så nära att jag tydligt kunde se hans minsta rörelse. Nilsson BombiNick 170 (1946). — särsk.
α) med föregående måttsbestämning angivande avståndet; numera bl. (föga br.) i uttr. (komma, vara o. d.) ngn l. ngt på så l. så mycket nära o. d., på ett så l. så stort avstånd från ngn l. ngt; jfr a γ. Sedan man kommit kring 1/8 mil nära Karup, blir sluttningen brantare. Nilsson Dagb. 12 (1816, 1879). Så snart hunden kommit honom på 4 à 5 steg nära. Strömborg Runebg 1: 38 (1880).
β) sjöt. i uttr. (ligga) nära vinden o. d., om fartyg: (ligga) dikt (tätt) bidevind. GJEhrensvärd Dagb. 1: 351 (1779). Stenfelt (1920).
γ) (i religiöst spr.) övergående i bet. av en vanlig lokalpreposition betecknande befintlighet i närheten av ngn (l. ngt): hos, när (se NÄR, adv.2 o. adj. 3). (Gud) är ock nära dem, som hafva en ödmjuk och förkrossad ande. Hb. 1894, s. 11; jfr Hb. 1917, s. 16 (: när). Var oss i döden med din Ande nära. NPs. 1921, 569: 5. Är oss Kristus åter nära, / Vandrar, osedd, vid vår sida. Ps. 1937, 241: 3.
c) (numera bl. tillf.; jfr α, γ) i attributiv anv.: som förefinnes l. är belägen icke långt borta, närbelägen, närliggande; äv. om ljud o. d.: som kommer från en plats icke långt borta. Schmedeman Just. 259 (1647). Ett berg, där man äger en ovanligt skön utsigt öfver de nära härliga fälten. Linnerhielm 1Br. 91 (1797). Den nära stadens hvimmel. Franzén Skald. 3: 310 (1824, 1829). Det nära ljudet af en klagande stämma. Atterbom LÖ 2: 402 (1827). En smärt .. skepnad .. slank qvickt uppför den nära skogsbacken. Topelius Planet. 2: 16 (1889). — särsk.
α) om person: som bor strax intill, närboende; numera bl., fullt br., i uttr. nära granne l. grannar o. d.; förr äv. allmännare: som (tillfälligt) befinner sig på kort avstånd från ngn l. ngt. Jag kan försäkra, at för en nära husbonde, är hemmanet godt, mäst för qvarnen skull. ÅgerupArk. Brev 18/12 1753. Så far Minervas fogel, / Skrämd af den nära vandringsmannens fjät, / Upp från sitt bo. Stagnelius (SVS) 2: 384 (1821). Inga nära grannar hade man. Edqvist Musik 35 (1946).
β) [jfr eng. near east] (tillf.) i uttr. nära östern, om (de närmast Europa liggande delarna av) Främre Asien. SvD(A) 1931, nr 57, s. 12.
γ) (fullt br.) ss. bestämning till ord betecknande avstånd, belägenhet, grannskap o. d.; särsk. i uttr. på nära håll. Nära belägenhet. Serenius Uu 3 b (1734). Jag såg henne .. på nära håll. De Geer Minn. 1: 93 (1847, 1892). En gång mördades en familj på fem personer i vårt nära grannskap. Furuhjelm Männ. 170 (1932).
δ) (mera tillf.) om (väg)-förbindelse: gen. (En väg som) öppnade en gin och nära förbindelse mellan Indiens och Kinas .. millioner. Svensén Jord. 241 (1885).
d) (i vitter stil, mera tillf.) i substantivisk anv. (utan artikel l. med best. artikel), om närbeläget område l. närbelägna trakter l. länder o. d.; äv. bildl. Bäckström Sång. 35 (1876; bildl.). Fjärran och nära sällsamt förenar / sagan med systerligt spinnande hand. Levertin Salomo 5 (1905). Uppe bland bergen erbjöd det nära ingenting, det fjärran däremot var allt. TurÅ 1908, s. 273.
2) i fråga om tid, för att beteckna att ngt ligger på jämförelsevis kort tidsavstånd från ngt; företrädesvis i pregnant anv., för att beteckna att en viss tid(punkt) l. en viss handling l. ett visst tillstånd snart kommer att inträffa resp. ske l. inträda.
a) i predikativ o. adverbiell anv. utan obj.: vid (l. till) en tidpunkt som icke är långt avlägsen; inom kort, snart; icke långt borta; i predikativ anv. äv.: snart förestående, inträffande l. inträdande inom kort. Han kände, att hans sista stund var nära. Bröllopet är nära förestående. Tiden är nära för handen. Björkegren 2198 (1786). Herrens stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast. Sef. 1: 14 (Bib. 1917). Natten är framskriden, och dagen är nära. Rom. 13: 12 (Därs.). — särsk. (†) i uttr. nära mot l. till ngt, i närheten av l. nära ngt. Om .. Dionysius Areopagita skall vara så gammal och nära till Apostlarnas tid, som (osv.). Eneman Resa 2: 211 (1712). Vi återvända .. ifrån Danmark i junii månad, nära mot midsommarstiden. Almqvist AmH 2: 246 (1840).
b) i adverbiell l. prepositionell anv., styrande ett följande (i vitter stil stundom framförställt) ord: (vid en tidpunkt) icke långt från, kort l. strax före. Vi voro redan nära jul. Pingsten infaller mycket nära midsommar. Murberg FörslSAOB (1793). Nära varandra liggande dagar. Nilsson FestdVard. 164 (1925).
c) i attributiv anv.
α) inträffande l. inträdande inom kort, snart förestående; utom tillf. numera bl. i vissa stående uttr., särsk. i l. inom en nära framtid. Nordforss (1805). Min nära förmälning med Prinsessan af Massa fordrar nödvändigt, att jag .. afbryter alla dylika förbindelser (som den med grevinnan Orsina). Fahlcrantz Lessing Gal. 17 (1821). Man utsatte den nära brölloppsdagen. Palmblad Nov. 1: 151 (1840). I en nära framtid. Samtiden 1873, s. 17. särsk. (†) ss. bestämning till ord betecknande förhoppning, utsikt o. d., i uttr. som beteckna att man hoppas resp. att det är utsikt att ngt skall ske inom en nära framtid. En viss och nära utsigt af högre anseende, större makt (osv.). Rosenstein 1: 210 (1790). Äfven vid årliga val (av ämbetsmän), kunde missnöjen svårligen undvikas, fastän det nära hoppet tröstade för ett afslag. Kolmodin TacAnn. 1: 138 (1833).
β) (tillf.) som nyligen inträffat; som härstammar från en för icke länge sedan förgången tid. Det lilla, de sade, rörde alltid den döde. Ett nära eller avlägset minne, där han var med. Hallström Händ. 221 (1927).
3) i vissa bildl. anv. av 1 (o. 2) med mer l. mindre tydlig anslutning till grundbet. (i predikativ resp. adverbiell l. prepositionell anv.); jfr 5 a κ, b. Här, hvarest .. (Kristi) ande verkar, Hans evangelium förkunnas, Hans sakrament förvaltas; här träder Han oss nära. Rogberg Pred. 1: 7 (1826). Vår framställning har nu kommit nära denna punkt, der (osv.). Ekelund 1FädH II. 2: 214 (1831). (Rosenbusken) hade varit honom (dvs. torparen) kärare än hans öga, .. intet ondt hade fått komma nära den. Lagerlöf Jerus. 1: 152 (1901). Att vara nära naturen det är att kunna vila i dess åskådning och genomströmmas av dess storhet, rikedom och lugna kraft. Fogelqvist Minn. 144 (1930). — särsk.
a) (vard.) i det bildl. uttr. det var nära ögat, det var icke långt ifrån (att ngt visst hade inträffat l. att det förhöll sig på ett visst sätt); jfr 5 a δ. Jag var vid denna tid en yngling med ovanligt sympatiskt utseende, jag vill icke säga vacker precis, men nära ögat var det. Engström Lif 43 (1907). Det var nära ögat, att ni sjunkit. Nordström PatrAM 123 (1931). jfr: ”Det var nära ögat” — sa’ den, som sköt af sig näsan. Holmström Sa’ han 11 (1876).
b) i uttr. ligga (ngn gg vara) nära till hands, äv. enbart ligga, ngn gg vara (ngn) nära o. d., vara inom räckhåll, vara lätt att komma på, vara det som ngn (i en given situation) gärna l. i första hand tänker på l. tillgriper, erbjuda sig ss. ngt naturligt o. d.; se för övr. HAND 13 h ζ β’. Nog ligger det nära till hands att tro, att misstaget var avsiktligt. ObjGästen 1829, nr 5, s. 3. För Faust ligger magien lika nära till hands, som hon är oss fjärran. Rydberg 2: 333 (1867). Det kunde på denna söndag med dess allvarliga texter .. ligga oss nära att hufvudsakligen tala om den förfärande ondska, som här upplåter sig för vår blick. Rudin 2Evigh. 1: 395 (1887).
c) i uttr. ha nära till tårar(na), vara nära att gråta; ha lätt för att komma i gråt; jfr 5 a. Dagmar tog af locket och hade nära till tårarne, så likt var porträttet (av fadern). Smith Rönnerkr. 31 (1912). Ingen hade så nära till tårarna som hon. Hök MajGrann. 11 (1929).
d) (i sht i vitter stil) i vissa uttr. som beteckna att ngn träder l. står i mer l. mindre intim kontakt med l. i ett personligt färgat, vänskapligt, förtroligt förhållande till ngn l. omfattas av ngn med varmt intresse l. kärlek o. d., särsk. komma l. träda l. stå, äv. (numera bl. tillf.) vara ngn nära (förr äv. stå nära till ngn), stå ngns hjärta nära o. d. Han vill aldrig låta ngn komma sig för nära. Åt Gud hon hade anbefallt / De goda och de kära, / Som voro henne framför allt / Så dyra och så nära. Wallin Vitt. 1: 272 (1827). (Greve C. Piper) synes stått ganska nära till konungens person. 2SAH 44: 33 (1868). (G. III:s väsen, vilket) utöfvade en oemotståndlig dragningskraft på alla dem som kommit honom nära. 3SAH 7: 4 (1892). Vi hafva .. en stund suttit i stilla begrundan kring minnet af personer, som i lifvet stodo oss nära. Paulson Minnestal 85 (1899). En döende vågade hon komma nära. Siwertz Sel. 1: 176 (1920).
e) (numera knappast br.) i uttr. gå ngn nära, förr äv. gå nära på ngn, gå ngn ”inpå livet”, gå hårt åt l. hårt ansätta ngn o. d.; äv. övergående i bet. h. Jag tillstår jag måst gå k. Bror (dvs. Linné) litet nära i den saken, som angår jordens yttre skorpa och lithogenesien. JBrowallius (1755) hos Linné Bref I. 3: 328. Gå nära på sin geldenär efter penningar. Murberg FörslSAOB (1793).
f) i uttr. stå o. d. nära till (förr äv. vara nära om) ngt, betecknande att ngn är i ett gynnsamt läge, när det gäller att få l. nå ngt, l. är (i hög grad) berättigad till ngt. Han står lika nära till att få professuren som någon av hans medsökande. (I trakten) skulle omtalas någon prins, som skulle vilja igenom gammal skyldskap vara nära om Kronan, med tiden. JPersson (c. 1750) i HSH 1: 217.
g) i uttr. som beteckna att ngn starkt beröres av ngt.
α) i uttr. som beteckna att ngt i hög grad angår ngn l. är av stort intresse för ngn, särsk. (be)röra l. angå (förr äv. gå) ngn nära; ofta med bibet. av β. Serenius Nn 4 a (1734). Nu skyndade jag mig til Husbonden det fortaste jag kunde, för at få säga honom en sak, som går honom ganska nära. Envallsson Kopparsl. 3 (1781). Det äfventyr, hvartill jag varit vittne, rör mig sjelf, som jag tror, alltför nära. Almqvist DrJ 10 (1834). Den andre av dem, som nära berördes av meddelandet om Frans’ död, var hans mor, Katarina av Medici. Grimberg VärldH 9: 280 (1940).
β) i uttr. som beteckna att ngn känslomässigt starkt påvärkas av ngt, särsk. ngt går ngn nära till sinnes l. hjärtat, ngn tar (sig) ngt nära l. för nära o. d. Dem Vjsom detta Ve till hiärtat nära gick. Frese VerldslD 110 (1721, 1726). RiksCancelleren, åt hvilken detta (dvs. drottningens brev med anmaning att skynda på) egentligen syftade, tog det så nära, att han begärde afsked. 1SAH 4: 62 (1791, 1809). Vi taga oss de obetydligaste motgångar ganska nära. Ljunggren Bellm. 153 (1867). Nordenskiöld, hvilken sällan tog sig nära af andras kritik. Ymer 1902, s. 257. Jag hade aldrig tagit mig det så värst nära. Lagerlöf BarnM 175 (1930). särsk. i numera obr. l. bl. tillf. anv. Den sorg, som all min Själ, så ömt, så nära sårar. VitterhNöj. 2: 15 (1770). Han har laggt det nära på sinnet. Crusenstolpe Tess. 3: 6 (1847).
h) (i sht i vitter stil) i vissa uttr. som beteckna att ngt som göres l. sker innebär ett (orättmätigt) intrång i ngns rättigheter l. en orätt mot ngn, är kränkande l. förnärmande l. sårande l. till skada l. förfång för ngn, särsk. träda, gå (ngn gg komma l. vara) ngn l. ngns rätt(igheter), makt o. d. för nära; förr äv. tala, säga o. d. ngn för nära, ngt resp. det sker ngn för nära; jfr NÄR, adv.2 o. adj. 7. Upricktig sannings ord snart komma folck för nähra. Düben Boileau Sat. 36 (1722). Finner Pupillen sig vara för nära skiedt: kan han besvära sig .., sedan han är blefven myndig. Nehrman InlJurCiv. 422 (1729). Utan at tala mina Landsmän för nära, måste jag tilstå, at (osv.). Posten 1769, s. 783. Som det var min ambition för nära att ej till alla delar kunna förstå min syssla, så (osv.). JMSprengtporten (c. 1780) i MoB 8: 7 (Daljunkarens anhängare) tyckte detta vara den goda frun (dvs. Kristina Gyllenstierna) för nära sagdt. Ekelund 1FädH II. 1: 32 (1830). (Johan Gyllenstierna) sökte .. bevisa, att riddarhusets rätt blifvit för nära trädd. Carlson Hist. 2: 248 (1856). (Svenska) folket jublande gick i god / För diktens (dvs. Rudbecks Atlanticas) sanning — det kostat blod / Att träda drömmen för nära. Snoilsky 3: 12 (1883). Östergren (1933).
i) i bildl. anv. av 1 a δ.
α) (†) i uttr. skörda ett fält nära, skörda ett fält så att litet l. intet av säden lämnas kvar; anträffat bl. i bildl. anv. (Bjerkanders) forskning ådrager sig desto mera heder, då den, på et så nära skördadt fält, funnit en betydelig efterhemtning. Ödmann ÅmVetA 1797, s. 22.
β) (numera bl. vard. o. i vitter stil) i sådana uttr. som taga sig, äv. (numera föga br.) sälja sig l. giva sig nära (så l. så nära, för nära) o. d., lämna från sig resp. sälja l. ge bort så mycket av ngt att mycket litet återstår därav resp. för mycket så att man själv får ont om l. lider brist på det. PH 3: 1665 (1740). Den sitt så nära gifver, / At han får tigga sielf, han intet ömkad blifver. Kolmodin QvSp. 2: 444 (1750). Om än allmogen på ett och annat ställe sålt sig nära, så hafva deremot possessionater och spanmålshandlande rätt ansenliga förråder. VexjöLT 1846, nr 9, s. 1. Min mor, som .. ömmade för all nöd och ofta tog sig sjelf mycket nära för att lindra den. Öman Ungd. 118 (1889). Engelke Välgör. 11 (1908).
4) för att beteckna en mer l. mindre direkt l. intim relation l. kontakt o. d. (jfr 3 d).
a) i fråga om sammanhang, förbindelse, relation o. d., för att beteckna att ngt hänger samman l. är förbundet med ngt utan (ngt större antal) mellanled; i fråga om personlig kontakt, allians, förbindelse o. d. ofta övergående i bet.: intim(t); jfr 3 d.
α) i adverbiell o. (tillf.) predikativ anv. Murberg FörslSAOB (1793). Dock höra religion och moral så nära samman, att (osv.). 3SAH 2: 5 (1887). För ingen klass är det enskilda intresset så nära förenadt med det allmänna som hos ett lands jordägare. De Geer Minn. 2: 23 (1892).
β) i attributiv anv.; nästan bl. ss. bestämning till ord betecknande förbindelse, relation o. d. RARP 8: 176 (1660). Nära relation. Boëthius Sedol. 116 (1782). (Reuterholm) hade under sina besök i Rom knutit en nära förbindelse med Piranesi. Tegnér Armfelt 2: 117 (1884). Det nära förbundet mellan konungamakten och ärkestolen. VSocLdÅb. 1946, s. 6.
b) i fråga om släktskap, för att beteckna att ngn är besläktad med ngn utan (ngt större antal) mellanled; äv. bildl.
α) i adverbiell o. (tillf.) predikativ anv. Vara nära besläktad med ngn. Jemwel ock the som ock woro Konungenom i blodet nära nog åkomne, kallades .. (förr) jungfrur. Swedberg Schibb. 368 (1716). En rätt nära besläktad variant (av visan ”Jag var så glader”) är upptecknad från Norrland. Nilsson FestdVard. 94 (1925).
β) i attributiv anv.; ss. bestämning till ord betecknande dels släktskap, dels släkting. Lind (1738). (Ordet) Veld (är) i näraste slägtskap med Vilje och Våld. Thorild 3: 358 (1794). Hundens nära slägtingar bland de vilda rofdjuren äro vargen och räfven. Berlin Lsb. 58 (1852). I Landskrona har jag nära anförvanter. Landsm. VIII. 1: 28 (1887).
γ) (i vitter stil) i substantivisk anv. i pl., i uttr. nära och kära, om närstående, kära släktingar; stundom med anslutning till c, med inbegrepp av nära vänner. Månsson Rättf. 2: 7 (1916: de nära och kära). Ännu till för kort tid sedan kunde hon med intresse följa .. sina näras och käras angelägenheter. UNT 1943, nr 81, s. 5.
c) i fråga om vänskap, bekantskap, umgänge o. d., för att beteckna att vänskapen osv. har intim, förtrolig karaktär; jfr b γ.
α) i adverbiell o. (tillf.) predikativ anv. Vara nära bekant med ngn. SKN 1841, s. 75. Dessa män känner varandra nära, ja alltför ingående. Holmberg o. Ahlberg Kravtjenko Frih. 365 (1947). särsk. [jfr d. nær] (enst.) i uttr. som utgör en eufemistisk omskrivning för sexuellt umgänge; jfr NÄR, adv.2 o. adj. 2. Bekantskapen emellan de unga hade varit för nära, så at med bröllopet måste hastas. Porthan BrCalonius 578 (1799).
β) i attributiv anv.; ss. bestämning till ord betecknande dels vänskap, bekantskap osv., dels vän osv. Stiernman Riksd. 1369 (1660). Hr. Paykull .. har hedrat mig med en nära vänskap. Leopold (SVS) II. 1: 99 (1778). Et nära omgänge uptäcker brister hvarvid vördnaden förloras. Kellgren 3: 216 (1793). Badoglio är konung Vittori Emanueles personlige och mycket nära vän. GHT 1935, nr 273, s. 3. särsk. (†) i utvidgad anv., om förtroende. Detta nära förtroende mellan begge Hofven. Dalin Hist. III. 1: 241 (1761). Murberg FörslSAOB (1793).
d) (numera bl. mera tillf.) i allmännare l. överförd anv., för att beteckna att ngt har en mer l. mindre intim karaktär, sträcker sig till detaljerna av ngt, är noggrant o. d.
α) i adverbiell anv.: i detalj, noga, väl o. d. Efter ni då vil utforska mig så nära — så måste jag tilstå det för Er — Jag älskar! Eurén Kotzebue Cora 9 (1794). Med liten öfning lärer man sig inse temmeligen nära huru lång tid blir nödig för erhållandet af den gula färgen (på fotografiplåten). Daguerre 11 (1839). Man räknade inte nära: kusiners kusiner, släkt till släkten, vänner från vägen, fästmön för en dag, alla slank med. Nilsson BombiNick 140 (1946).
β) i attributiv anv.
α’) om kännedom: intim, noggrann. En nära och noga kännedom af Remonstranternas och Armenianernas tros-bekännelse. Wallquist EcclSaml. 1—4: 133 (1788).
β’) i uttr. taga nära del i ngt, starkt intressera sig för o. noggrant följa ngt; jfr 3 g. Mörk Ad. 1: 290 (1743). Du vet ej hur nära del mit hjerta tar i dit öde. Eurén Kotzebue Cora 7 (1794).
γ’) ss. bestämning till ord betecknande deltagare, åskådare o. d.: som mera direkt tagit del i ngt resp. med egna ögon (på nära håll) sett ngt o. d. Skillnaden mellan hvad man kallar nära och aflägsen deltagare uti ett brott. Biberg 3: 224 (c. 1823). Målningen (dvs. skildringen) är af en nära åskådare och bär den omedelbara erfarenhetens friska färger. Carlson Hist. 2: 474 (1856).
5) för att beteckna att ngn l. ngt befinner sig i en belägenhet l. ett tillstånd l. på ett stadium som endast i ringa mån skiljer sig från en viss angiven belägenhet l. ett visst angivet tillstånd l. stadium, särsk. att ngt ”står på gränsen” till ngt visst (angivet) l. att en angiven handling l. ett angivet skeende står resp. stod osv. inför sin fullbordan l. är osv. på väg att utföras resp. inträffa (men ännu icke fullbordats resp. utförts l. inträffat).
a) i predikativ o. adverbiell anv. utan obj.; utom i vissa stående uttr. (se β, δ α’, η) numera bl. för att beteckna en relativ grad av tillnärmelse till ett visst angivet tillstånd l. stadium. Eneman Resa 2: 186 (1712). Ingen ting kan så nära och så vist föreställa hjertat, som talet. Borg Luther 1: 145 (1753). Tio år voro nu nära förlidne, och under den tiden hade (osv.). Almqvist Grimst. 33 (1839). Ett sammanhängande istäcke, temligen nära liknande den nu varande grönländska inlandsisen. Samtiden 1873, s. 491. ”Det var ändå nära” — sa’ hon, som gissade fel på udda och jemnt. Holmström Sa’ han 15 (1876). Siffrorna (som användas i skörderapporterna) beteckna: 1 nära missväxt, 2 betydligt under medelmåttig skörd. Hellström NorrlJordbr. 344 (1917). Lars Wahlman har genomgått en utveckling, som mycket nära påminner om Lallerstedts. NordT 1928, s. 37. — särsk.
α) (†) i förb. med en följande prep. (till, intill). Den Franska öfversättningen (av Popes Essay on Man) .. är nära til Originalet. 2VittAH 4: 301 (1795). Dessa fantasier gå nära intill svagsinnighet. Nordforss (1805). AB(L) 1895, nr 262, s. 4.
β) (numera ngt vard.) i uttr. vara nära däran (förr äv. på vägen) att göra ngt, vara nära att göra ngt (se b α). Ullman Frök. 38 (1780). Klint (1906).
γ) (†) i uttr. hava kommit så nära, hava kommit så långt; jfr NÄR, adv.2 o. adj. 9 a ε. Lipski wille i förgårs ännu återställa tractaten, men man wiste honom, at det eij nu behöfdes, sedan man kommet så närre, som vi nu äre. Hermelin BrBarck 2 (1702).
δ) i uttr. som beteckna att ngt som icke har inträffat lätt hade kunnat ske, att det icke var långt ifrån att ngt hade skett o. d.; jfr 3 a, ävensom NÄR, adv.2 o. adj. 9 a α.
α’) (fullt br.) i uttr. det var nära att ngn hade gjort ngt l. att ngt hade skett o. d. Det var nära att vagnen hade vält. Det var nära att han hade fått den nedfallande takpannan i huvudet. BrefNSkolH 314 (1811). Det var nära .. att ni aldrig hade fått se oss mera! Wijkander OSam 54 (1875). Lagerlöf Kejs. 223 (1914).
β’) (†) ensamt l. i uttr. så nära l. på ett hår l. en hårsmån nära, ss. bestämning till ett (personligt konstruerat) verb i pluskvamperfektum (ngn gg i annat tempus): så när, ”på ett hår när”. Atterbom Minn. 531 (1818; ensamt). Fahlcrantz Lessing Gal. 25 (1821: på ett hår nära). Men duken glömde jag så nära bort. Franzén Skald. 3: 17 (1824, 1829). (Han stötte till bordet) så att gräddkannan på en hårsmån nära fallit i golfvet. Kullberg Bref 2: 92 (1844). Jag hade så nära glömt, att så .. trofast vänskap fans till i verlden. AFLindblad (1852) i 2Saml. 9: 96. Vi .. talade under vandringen så mycket om skogsrå, att vi nära kommit vilse. Landsm. VIII. 1: 51 (1887).
ε) (†) i uttr. på ngt (särsk. så l. så mycket l. många) nära, på ngt när (se NÄR, adv.2 o. adj. 9 a β), så när som på ngt. Min gäld är för det närvarande tio tusen riksdaler på mycket litet nära. ESchröderheim (1793) i MoB 6: 152. Karaktererna äro, — kanhända på de båda älskandes nära, förträffligt tecknade. AJourn. 1815, nr 235, s. 2.
ζ) (†) i uttr. (på) långt nära icke, icke på långt när (se NÄR, adv.2 och adj. 9 a δ), långt ifrån. Ehrenadler Tel. 471 (1723). Svenska Trä-handelen är på långt nära icke så betydande för Riket, som den borde och kunde vara. Fischerström 2: 15 (1780). Gosselman Sjöm. 1: 164 (1839).
η) (fullt br.) i uttr. nära nog l. (ngt vard.) nära på (jfr NÄRA-PÅ), i det närmaste, så gott som; nästan; ngn gg: ungefär. Hagberg Shaksp. 1: 375 (1847). Man är litet sväfvande, när man är nära på idiot. Fröding Brev 214 (1894). De vackra rosorna i grannens trädgård väckte ens stolthet, nära nog som om de stått i ens egen. Lagerlöf Länk. 3 (1894). (Rönnens blommor) lukta starkt, nära på som bittermandel. LfF 1895, s. 223. Det är denna väldiga grundmotsats (mellan kristendom o. hellenism), som gör sig förnummen på nära nog varje enskild punkt. SvTeolKv. 1932, s. 110.
ϑ) (†) i uttr. hart nära, i det närmaste, hart när; något nära, något så när; så nära, så gott som. Ett något nära droppfritt tak. Lannerstierna Vitt. 43 (1792). I Skara finnes ingen menniska, som kan handtera glas … Vi (i Lidköping) skulle då vara de enda, så nära, som hade makt med det nya modet (att färga glas). Almqvist Går an 42 (1839). SKN 1841, s. 50 (: hardt nära).
ι) (†) ensamt, i mera absolut anv.: nästan, så när, nära nog; så gott som; i det närmaste; ungefär. Gadd ÅmVetA 1770, s. 63 (1761). Någonting storsint, nära kungligt thronade i hennes fårade panna. Almqvist TreFr. 3: 13 (1843). Ej mindre än 415 (ha) anmält sig till inträde såsom studerande vid Academien, af hvilka, sedan de nära allesammans blifvit pröfvade, 276 (antagits). Boström 3: 172 (1855). Dannfelts död, som inträffade nära liktidigt med Rosenschölds. Cronholm Bref 197 (1865). Att hofvet nära kiknade af undertryckt skratt bakom näsdukarna. Topelius Planet. 3: 142 (1889); jfr δ.
κ) (i vitter stil o. religiöst spr.) ensamt, i predikativ anv., med mer l. mindre tydlig anslutning till 2 (l. 1), övergående i bet.: (som) icke (är) långt borta, nära förestående, nära att förvärkligas; jfr 3. Bättrer eder; ty himmelriket är nära. Melin HelSkr. Mat. 3: 2 (1865; äv. i Bib. 1917). När I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära. Luk. 21: 31 (Bib. 1917).
b) i adverbiell l. prepositionell anv., styrande ett följande l. (i vitter stil ofta) framförställt ord l. uttr.; ofta med mer l. mindre klar anslutning till 1 l. 2; jfr 3. PH 8: 25 (1762). Wallenstein .. var nära sitt fall. Ekelund NAllmH 1: 162 (1833); jfr 2. Jag har ett vigtigt skäl att anse mina konklusioner .. komma sanningen nära. Snellman Tyskl. 365 (1842). (Fadern) är tröstlös. Modren nära förtviflan. 3SAH XXXVII. 2: 317 (1847). Att Archimedes och Hieron tvåtusen år före Papin säkerligen voro uppfinningen af ångmachinen ganska nära. Sturzen-Becker 2: 38 (1861). (Då) började fru Lucia att skälva och hacka tänder och tyckte sig döden nära. Lagerlöf Troll 2: 105 (1921); jfr 2. (†) Gud kiärast then är, / Som Honom är närast i korss och besvär. Kolmodin Dufv. 91 (1734). — särsk.
α) i uttr. vara nära att göra ngt, vara på väg l. ”på vippen” l. ”i färd med” att göra ngt, ”hålla på” att göra ngt. Björn FörfFl. 2 (1791). Själva Akka var mycket nära att slumra in. Lagerlöf Holg. 1: 142 (1906). I ett ögonblick, då bladet tycktes nära att vända sig, tillät han sig öva en mild kritik. Ahnlund GA 63 (1932). särsk. för att beteckna att ngn så när hade gjort l. kunnat göra ngt l. att ngt så när hade skett l. kunnat ske; jfr a δ α’. Runeberg 1: 52 (1832). 3SAH 2: 138 (1887). Själv hade han varit nära att stryka med (av tyfusen), men räddat livet. Segerstedt Händ. 7 (1919, 1926).
β) i uttr. komma, förr äv. gå ngt nära, övergående i bet.: nära överensstämma med l. i hög grad likna ngt. Infusionen (av röd kina) blef mycket klar, liksom af Kungs Kinan, hvilken den kommer nära. VetAH 1800, s. 173. Andra (konjunktioner) gå så nära adverbierna, att de lätt förblandas med dem. Almqvist SvSpr. 101 (1832).
c) (numera nästan bl. i β, δ) i attributiv anv.: som står nära ngt; som i hög grad liknar l. nära överensstämmer med ngt o. d.; särsk.
β) (fullt br.) ss. bestämning till ord betecknande (bärare av) viss egenskap, för att angiva att endast något litet fattas i att denna egenskap (fullständigt) föreligger; stundom övergående i bet. 4 d β. Weste (1807). De grekiska bildstoderna .. (hade) nära likhet med gudasculpturerna i Ägyptens tempel. Palmblad Fornk. 1: cxxxiii (1843). Boccaccio — en af .. (Dantes) äldsta lefnadstecknare och med honom så pass nära samtida, att han (osv.). 2SAH 39: 158 (1864). I nära motsvarighet härtill framhäver Atterbom i inledningen till korstågsföreläsningarna, att (osv.). Santesson AtterbSt. 119 (1932). (†) De (svenska o. brandenburgska fullmäktige) togo sig Hufvud-tractaten före, och brackte den samma til tämmelig nära ricktighet. Nordberg C12 1: 52 (1740). Man måste förvånas öfver .. (katalogens) nära fullständighet i den äldre litteraturen. Fries BotUtfl. 3: 47 (1864).
γ) (†) som lätt hade kunnat inträffa l. dyl. Det vet man likväl, at .. (Anunds) lefnad var rikets lycksalighet, och hans död des nära undergång. Lagerbring 1Hist. 1: 118 (1769).
δ) (i vitter stil, mera tillf.) med mer l. mindre tydlig anslutning till 1 l. 2. O, tvådde blott mitt lif den skammen af, / Hur salig vore då min nära graf! Hagberg Shaksp. 3: 31 (1848); jfr 2. Livet är den nära lyckan som går oss förbi. FinlSvLyr. 521 (1923); jfr 1.
d) i substantivisk anv. (utan artikel), om det förhållandet att ngn är nära att göra ngt l. att lyckas med ngt o. d.; i ordspråken: Nära skjuter inga harar. Granlund Ordspr. (c. 1880). Nära betyder intet. Nära hjälper ingen man. Östergren (1933).
6) [specialfall av 5] ss. (framförställd, ngn gg efterställd) adverbiell bestämning till ett kvantitativt uttr. (angivande storlek, mängd, ålder o. d.), betecknande att (endast) något litet fattas i den angivna kvantiteten: inemot, bortåt, i det närmaste; äv. dels (ngt vard.) i uttr. nära på (jfr NÄRA-PÅ), dels i uttr. så nära. Et Tidehvarf af så nära et tusende år. Lanærus Försök 10 (1788). En köpeskilling, som .. uppgick till nära två millioner francs. De Geer Minn. 1: 213 (1892). Nära på ett dussin länkar och trissor på en enda krake (dvs. häst)! Cavallin Kipling Gadsby 93 (1897). Runorna voro .. så flitigt använda, att vi ännu i dag hafva i behåll nära 2000 runinskrifter. Schück o. Lundahl Lb. 1: 10 (1901). Nära ett halvsekel senare. Segerstedt Händ. 176 (1921, 1926).
1) till 1, 2, 3: som ligger nära (intill) ngt; vanl. bildl., särsk.: som ligger nära inpå ngn l. nära till hands för ngn o. d. (jfr nära, adv. o. adj. 3 b); stundom svårt att skilja från 2. Ett näraliggande exempel. Tholander Ordl. (c. 1875); jfr 2. Strävandena äro i våra dagar inriktade på näraliggande timliga mål. Segerstedt Händ. 35 (1926). Genom en näraliggande tanke kom jag också ihåg, att jag (osv.). Hallström Leon. 192 (1928). särsk. (tillf.) med anslutning till nära, adv. o. adj. 4 b, i fråga om släktskapsrelation. (T. Billroth) som i näraliggande led härstammade från Sverige. Paulson Minnestal 33 (1895, 1899).
2) till 5: som nära överensstämmer med l. i hög grad liknar ngt, närbesläktad. Af tre (av svenskans vokalljud) finnas (i finskan) näraliggande nyanser: a, i, y. Vasenius UttUnd. 19 (1893). —
-PÅ30~2 l. 32 4, adv. (ngt vard.)
1) till 5: i det närmaste, så gott som, nästan; jfr nära, adv. o. adj. 5 a η. Almqvist Lad. 3 (1840). En unghare, som var närapå fullvuxen. Lagerlöf Holg. 1: 185 (1906). Något obegripligt, närapå opassande. GbgMP 1919, nr 202, s. 7.
2) till 6, ss. adverbiell bestämning till ett kvantitativt uttr.: inemot, nästan; jfr nära, adv. o. adj. 6. Den sprickan var många famnar djup och närapå en famn bred. Lagerlöf Holg. 1: 150 (1906). —
-STÅENDE, p. adj.
2) (tillf.) till 2: nära förestående. En mycket närastående sjunkning af karbidens pris. TT 1899, K. s. 99.
3) till 3 d: som står ngn l. ngt nära, närstående; äv. med indirekt obj. Högtuppsatta, hovet närastående personer. Furuhjelm Männ. 64 (1932).
4) till 5: som nära överensstämmer med l. i hög grad liknar ngt, närstående, närbesläktad. U-ljudet och det närastående o-ljudet. Vasenius UttUnd. 18 (1893). —
Spalt N 1079 band 18, 1948