| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÖDTORFT nø3d~tor2ft, r. l. f. ((†) n. AOxenstierna 2: 5 (1607), Högberg Frib. 218 (1910)), förr äv. NOTTORFT, f., l. NÖDTÖRFT, r. l. f.; best. -en; pl. (numera i sht arkaiserande, mindre br., i bet. 4) -er (G1R 12: 248 (1539), Upsala 1927, Julnr s. 2); förr äv. NOTDÖRFT, f.
1) (†) i sg. o. pl., om förhållandet att ngn (nödvändigt) behöver ngt; (oundgängligt) behov (se d. o. 2); jfr NÖD 4, 5 b, 7. G1R 1: 242 (1524). Deler idhart j helgha menniskios nödhtorfft. Rom. 12: 13 (NT 1526; Bib. 1917: Tagen del i de heligas behov). Aldenstund Rijksens nödtorffter aldrig hafwe warit större i någet sin, än de nu ähre. RARP 1: 72 (1627). (Myran drar) tillsamman allt hvad hon kan och hopar i stacken, / Ej okunnig och ej ovårdsam om kommande nödtorft. Adlerbeth HorSat. 4 (1814). För kärlekens och nödtorftens skull, har söndagen blifvit firad, icke för Mose buds skull. Fehr Und. 75 (1894). — särsk.
a) i uttr. tillfredsställa l. skyla l. understödja o. d. sin(a) l. ngns nödtorft(er) l. livets nödtorft(er), tillfredsställa resp. bidraga att tillfredsställa sina l. ngns (oundgängligaste) behov l. de oundgängligaste behoven för livets uppehälle. Watn och brödh, clädher och hws ther han sina nödtorfft med skyla kan. Syr. 29: 21 (öv. 1536; Luther: Notdurfft decken). Den lilla skattägaren .. måste understödja sine nödtorfter genom andre närings medel (än jordbruk). NorrlS 1—6: 66 (c. 1770). Hela den klass af kroppsarbetare, som endast med svårighet kunde tillfredsställa lifvets nödtorft vid sidan af statens anspråk på skattebidrag. De Geer Minn. 2: 248 (1892).
b) i uttr. föredraga l. referera o. d. ngns l. sin nödtorft l. den allmänna nödtorften, framlägga osv. ngns resp. sina l. allmänhetens behov; äv. övergående i bet.: framlägga sina äskanden. Brask Pufendorf Hist. 175 (1680: föredraga then allmänne Nödtorfften). Öfverrätten bör, sedan Parterne .. hvarthera sin nödtorft föredragit, .. skyndsammast afgöra (besvären). Bergv. 1: 679 (1728). Då det .. är Landtmarskalkens skyldighet att tala för Adeln och referera deras nödtorft. AdP 1789, s. 504.
c) i sådana uttr. som nödtorften fordrar l. kräver l. tillsäger (ngt) o. d., ss. beteckning för att (oundgängligt) behov (av ngt) föreligger l. att ngt är behövligt l. (absolut) nödvändigt o. d., särsk. i fråga om de oundgängliga(ste) behoven för livets uppehälle. Lät och them som wåra äro lära i godha gerninga föregå ther nödhtorfften tilsägher. Tit. 3: 14 (NT 1526). Dricka meer än nödtorfften kräfwer. Linc. B 2 b (1640). Timelig bergning, thet är, sådan bergning, som tiden och nödtorfften fordrar. Swedberg Schibb. 164 (1716). Humbla Landcr. 129 (1740).
d) i uttr. vara av nödtorften, vara av nöden, vara av behovet påkallad. Johansson Noraskog 3: 367 (i handl. fr. 1643).
e) i uttr. vid nödtorften l. vid minsta nödtorft, vid (minsta) behov; äv. i uttr. utan (högsta) nödtorft, utan att det är (oundgängligen) nödvändigt, utan (tvingande) skäl. Wallquist EcclSaml. 5—8: 395 (1613: uthan nödhtorft). KOF II. 2: 108 (c. 1655: widh nödtorfften). Kyrkol. 26: 6 (1686: utan högsta nödtorft). Vid minsta nödtorft, vil hans (dvs. vännens) tjenst förklara sig. Nordenflycht QT 1746—47, s. 10.
f) [jfr t. nach notdurft] i uttr. efter nödtorft(en) l. nödtorfter, (allt) efter behov; i mån av behov; i den mån l. utsträckning som det är behövligt l. nödvändigt; äv.: ss. skäligt är l. synes o. d.; äv.: nödtorfteligen. CivInstr. 6 (1541: effter nöttorfft). (Vi) hafve ider dette till svar efter nödtorften icke kunnedt förholle. RA I. 3: 717 (1596). Schroderus Liv. 276 (1626: effter nödtorffter). (I hjärnan) förvarar .. (själen) et vidlöftigt .. minne af mångfaldiga saker, dem hon efter nödtorften framtager. Mörk ÅmVetA 1754, s. 17. Nödtorfteligen .. (dvs.) Efter nödtorft. Dalin (1853). särsk. i uttr. efter lägenhetens l. sakernas nödtorft o. d., efter förhållandenas l. omständigheternas krav. Ath then gierd .. måtte stå tilredhe .. til dess man förfare måtte, hvart hun mest behöfves effter lägenhetens nödtorft til land heller skip. RA I. 1: 259 (1540). Schmedeman Just. Föret. 2 a (1706).
2) nöd (se d. o. 3); brist; fattigdom; numera bl. ngn gg med anslutning till 4 b; jfr BEHOV 3. 1Kor. 7: 26 (NT 1526). I Ceres giwen them (dvs. brudparet), all Godas Ymnogheet, / At ingen utaff them aff Nöd ell’ Nödtorfft weet. Lucidor (SVS) 304 (1673). En hårdt tryckande nödtorft. SvLitTidn. 1813, sp. 45. Ett lif i njutning får alls icke betraktas såsom en råge på ett lif i nödtorft. Norström Masskult. 114 (1910).
3) i sg., förr äv. i pl., om fyllande l. tillfredsställande av (oundgängliga) behov; i uttr. till, äv. för ngns l. ngts nödtorft, förr äv. nödtorfter, i sht förr äv. till nödtorften, förr äv. till nödtorft l. till högsta nödtorften o. d. (jfr a, b), till l. för ngns l. ngts (oundgängliga) behov (se d. o. 1) resp. (de oundgängliga) behoven; utom i b numera bl. (i skriftspr.) i fråga om för livets uppehälle l. ngns bärgning o. d. nödvändiga behov o. med mer l. mindre tydlig anslutning till 4 b. J weten sielffue, ath thenna händerna haffua tient till mijn nödhtorfft, och theres som medh migh woro. Apg. 20: 34 (NT 1526). Dhen (som) .. mehr (skog) än till högsta nötorften hafwer, pröfwas skäligt att han derföre en billig Räntta och afgift erlägger. SvSaml. 3—6: 149 (1690). GB 11: 6 (Lag 1734: til nödtorft). Dalin Arg. 2: 206 (1734, 1754: til nödtorften). Jag skyndade mig med båten till det sönderslagna skeppet i hopp at finna där .. något som till mitt uppehälle och andra nödtorfter tiena kunde. DeFoë RobCr. 82 (1752). SynodA 1: 488 (1771: för). Om hon blott finge behålla (en summa) till sin nödtorft. Wägner Lagerlöf 2: 147 (1943). — jfr HUS-NÖDTORFT. — särsk.
a) (†) i uttr. till nödtorft (jfr b), tills behov föreligger l. till husbehov; jfr 1. Förwara thet (dvs. en salva) uti en Bläckbyssa, til Nödtorfft. IErici Colerus 2: 262 (c. 1645).
b) (numera mindre br.) i utvidgad anv., i uttr. till nödtorft (jfr a), förr äv. till nödtorften, nödtorfteligen, något så när, ”till husbehov”; förr äv.: så mycket som behövs för att tillfredsställa ens behov, tillräckligt, äv.: lagom. Wijn drucket til nödtorfft, frögdar kropp och siel. Syr. 31: 28 (”32”) (öv. 1536). (Att han) hade hwarken ätit eller druckit sigh mätt, ey heller sufwit til nödhtorfften. Schroderus Os. 1: 382 (1635). Åtskilliga bland oss kunna till nödtorft både ett och flera handtverk. Heidenstam Tank. 85 (1899). När hon till nödtorft kunde spinna och karda, sticka och sy fällsömmar, började knypplingen leka henne i hågen. Spong Näv. 304 (1942).
c) (†) övergående i bet.: ändamål vartill ngt nödvändigt behöves; i sg. äv. koll.; stundom svårt att skilja från 4 a slutet. G1R 25: 93 (1555). (Dem) som till een eller annan nödtorfft på rede penningar hafwe funnit sigh förläghne. RARP 8: 239 (1660). LandtmFörordn. 102 (1734; koll.). Sahlstedt TuppSag. 4 (1758).
4) i sg. o. pl., i konkret(are) anv., om vad ngn oundgängligen behöver l. anser sig behöva; behov (se d. o. 4); ngt som icke kan undvaras, behövlig sak, oumbärligt ting o. d.; utom i b numera nästan bl. (i sht arkaiserande, mindre br.) i pl. (förr äv. i sg. koll.), om förnödenheter o. d. Gott öll, brödt och anner nottorffter. G1R 12: 248 (1539). Dryselius Monarchsp. 458 (1691; koll.). I bönen Fader vår .. har .. (Jesus) satt de timmeliga behofven, under namn af dageligt bröd, midt ibland de andeliga nödtorfterna. Schartau Pred. 558 (1824). En i vinets länder oumbärlig nödtorft (dvs. vin). Melin JesuL 2: 139 (1843). Penningesummor och andra nödtorvter till krigens förande. Upsala(A) 1927, Julnr s. 2. — jfr DEFENSIONS-, HUS-, KRIGS-NÖDTORFT. — särsk.
a) (†) om (oundgängligen) behövlig åtgärd l. handling o. d.; äv.: åliggande l. skyldighet; särsk. i uttr. nödtorft är att ngn gör ngt l. erakta ngt (en) nödtorft, det är (oundgängligen) behövligt l. nödvändigt att ngn gör ngt resp. anse ngt behövligt l. nödvändigt. Phrygius HimLif. 65 (1615: är nödhtorfft at). Sådant Eders May:t och Kiärl. bättre at berätta .. hafwer iagh en nödtorft erachtat. Gustaf II Adolf 118 (1615). Synes ock H: K: Mtt: att wara en högh nödtorfft, att Boskapzhielpen påbudes, så almen som i fiord. RARP 1: 72 (1627). Schroderus Os. 1: 853 (1635; om åliggande). Wallquist EcclSaml. 1—4: 23 (1666). särsk. i pl., övergående i bet.: nödvändiga l. oundgängliga utgifter. (Att ständerna) Riksens inkomster med desz oumgängeliga utgifter och nödtorfter wille balancera. HC11H 3: 125 (1680). 2RA 1: 56 (1719).
b) (i sht i skriftspr.) i sg. sammanfattande, om vad som fordras (l. anses behövas) till livets uppehälle (l. för att upprätthålla den enklaste levnadsstandard); det nödvändiga(ste); äv. bildl., om andlig kost o. d.; stundom äv. övergående i bet.: (nödtorftigt) uppehälle l. (knapp) bärgning. Ha, förr äv. vinna sin nödtorft. G1R 3: 138 (1526). Huadh är .. daghligit brödh? Alt thet som kropsens vppehelle och nödtorfft tilhörer, såsom äta, dricka, klädhe, hws och heem. Cat. 1567, s. B 6 a; jfr 3. Grubb 739 (1665: winner). Den fattigdom .. (Wyclif) avsåg uteslöt icke .. (prästernas) fulla förseende med livets nödtorft. KyrkohÅ 1937, s. 127. Den andliga och ofta även den lekamliga nödtorften var mager (på landsbygden). Browallius Eldv. 60 (1945). jfr LIVS-NÖDTORFT. särsk. (numera knappast br.) utan föregående bestämning i sg. obest., om livets nödtorft. Grubb 741 (1665). En Präst och en Handelsman .. berömde sig af sin Fattigdom, sina Motgångsstötar och sin stora brist i nödtorft. Dalin Arg. 1: 133 (1733, 1754). Nohrborg 699 (c. 1765).
c) (†) erforderlig l. tillräcklig mängd av ngt; så mycket som är (oundgängligen) behövligt l. nödvändigt; jfr BEHOV 4 b. Twå eller tree städher drogho in til en stadh, på thet the måtte dricka watn, och kunde icke få sina nödhtorfft. Am. 4: 8 (Bib. 1541). Staten är fattig och lönar sina tjenare i allmänhet under, men ej öfver nödtorft. Tegnér (WB) 7: 180 (1835); jfr b.
5) (†) om naturbehov (se d. o. 2); särsk. i uttr. förrätta l. göra sin nödtorft o. d., förrätta (sina) naturbehov. Schroderus Os. 1: 816 (1635: göra). Sin nödtorft förrätta .. (egypterna) inom hus, men de äta ute på gatorna. Carlstedt Her. 1: 237 (1832). Ehuru det begripes, att .. (de vandrande riddarna) icke kunde lefva utan att äta och förrätta alla andra naturliga nödtorfter .., så (osv.). Lidforss DQ 1: 88 (1888).
-HUS. (†)
-NÄRING. (†) näring vars produkter utgöra nödvändighetsvaror; jfr yppighets-näring. Fennia XVI. 3: 82 (1761). —
Spalt N 1260 band 18, 1948