| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TORFT tor4ft, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (†) om förhållandet l. tillståndet att ngn (nödvändigtvis) behöver ngt, behov (se d. o. 2); särsk. med gen.-bestämning betecknande det för vars skull ngt behövs; äv. närmande sig bet.: fattigdom, nöd; jfr NÖDTORFT 1, TARFT 1, TARV 1. RP 1: 33 (1626). Fäderneslandets Torfft och Angelägenhet. HC11H 14: 6 (1660). Kommer deelo Köpmän och Skipare emellan, om Skip hafwer torfft at kasta eller Båtar lega, hafwi Skipare Witesord at wärja sigh medh twå Manna Eede aff Skipsfolckeno, at så Nödh war. Siöl. 1667, Siösk. 77. Torfften ähr stor, skola vij någåt giöra, så måtte det skie, att det någorledes kan förslå. RARP 13: 143 (1680). För min torft och fattigdom. VGR 1731, Verif. s. 121. — jfr HÖG-TORFT.
2) (numera föga br.) i sg. (i koll. anv.) o. pl., i konkret(are) anv., om vad ngn behöver l. anser sig behöva; ngt som inte kan undvaras; förnödenheter. Till Skorstener och Twärmurer .. andre torffter Tegell .. kalch. GripshR 1597, s. 65. När Laga Huus .. upbygde äre skal Åboen them med alle torffter wid macht hålla. HusesynOrdn. 18 ⁄ 7 1681, s B 1 a. (Vi) få färdas på fötterna och bära all vår torft i remmar över axlarna. SvD(A) 29 ⁄ 6 1931, s. 6.
3) (†) i uttr. göra sin torft, förrätta sina naturbehov; jfr TARV 4. Att sa(m)me drengh skall haff(w)e achtett settie sigh i Windzdörenn att göre sin torfft och skall medh th(et) sa(m)me ware fallin vthföre, Tÿ hann war druckinn. 2SthmTb. 8: 131 (1590).
Spalt T 2028 band 35, 2006