Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÖDTORFTELIG l. NÖDTORFTLIG, adj. -are (superl. -est Carl IX Cat. A 1 a (1604); -st OxBr. 12: 106 (1644)). adv., se NÖDTORFTELIGEN.
(†) behövlig; nödvändig; äv.: nödtorftig (se d. o. 3 (b)). KyrkohÅ 1931, s. 213 (1540). Wåre Christelige Troos nödhtorfteligeste Artikler. Carl IX Cat. A 1 a (1604). Omsider hade han .. lärt sig nödtorftelig navigation. Topelius Fält. 4: 470 (1864). —
Spalt N 1264 band 18, 1948