| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÖDVÄNDIGHET nø3dvändig~he2t l. 3~200, l. 040~1 (nödvä´ndighet Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (numera bl. mera tillf., i bet. 2, 3) -er (RARP 7: 225 (1660) osv.).
1) till NÖDVÄNDIG 1, abstr.: den egenskap hos l. det förhållande med avs. på ngt, att det absolut kräves l. fordras (på grund av ngt visst sakläge l. för ngt visst ändamål o. d.) l. att det icke kan underlåtas l. försummas l. åsidosättas l. avvaras; absolut erforderlighet; oumbärlighet. Nödvändigheten av, förr äv. till ngt. Ngts nödvändighet för ngn l. ngt, i sht förr äv. till ngt, för (att åstadkomma) ngt. Göra en dygd av nödvändigheten, se DYGD 4 b. HT 1912, s. 119 (1656). Vädrets nytta och nödvendighet til befordrande och underhållande af jordväxternas lif. Serenius EngÅkerm. 127 (1727). Nödvändigheten til sådant utmärkande (dvs. angivande på stenhäll av rågångens riktning) gifver §. §. 5. 6. detta Br(ev) vid handen. LandtmFörordn. 12 (1765). Nödvändigheten af en sak giör des värde. Höpken 2: 684 (1771). Nödvändigheten hade lärt Jonas det journalistiska snabbskrivandet. Siwertz JoDr. 309 (1928). — särsk.
a) om förhållandet att ngt är nödvändigt, betraktat ss. innebärande tvång l. obehag o. d.; äv. övergående i bet.: (egenskapen att innebära) tvång; jfr b, 3 a. Den grymma (l. hårda) nödvändigheten [efter lat. dira necessitas (Horatius)]; jfr 3 a. Rosenstein 3: 24 (1796). Låtom oss fördraga nödvändigheten. Geijer Brev 171 (1813). Tvingad av .. en hård nödvändighet. Östergren (1933).
b) i sådana uttr. som nödvändigheten kräver l. bjuder, äv. fordrar, förr äv. erfordrar (ngt) o. d., ss. beteckning för att ngt är (absolut) nödvändigt; jfr NÖD 7. Rosenfeldt Tourville 53 (1698: fordrar). Så stor Ränta, som nödwändigheten erfordrar. LMil. 4: 1148 (1698). Nödvändigheten bjuder henne (dvs. flykten), kom! Tegnér (WB) 5: 60 (1824).
c) (†) i uttr. efter nödvändigheten, i den mån det är nödvändigt; efter l. enligt sakernas nödvändighet o. d., efter omständigheternas krav; jfr e. HC11H 12: 135 (1697: efter nödwändigheten). Enligt sakernas nödvändighet. Widegren (1788).
d) närmande sig l. övergående i bet.: förhållandet att ngn är nödtvungen till ngt; i vissa uttr.
α) (numera bl. mera tillf.) utan (den yttersta o. d.) nödvändighet, förr äv. utan högsta nödvändigheten, om det icke är (absolut) nödvändigt; utan (värkligt) nödtvång; (ut)av nödvändighet, förr äv. av en nödvändighet, därför att ingen annan möjlighet står till buds; av nödtvång; förr äv. vid högsta nödvändighet, då det är absolut nödvändigt. Humbla Landcr. 50 (1740). PH 6: 4078 (1756: vid). Utan högsta nödvändigheten. LandtmFörordn. 163 (1765; efter handl. fr. 1737). Han gjorde det af en nödvändighet. Nordforss (1805). Då jag icke kunde uthärda tanken på att utan den yttersta nödvändighet låta .. (honom) betala för mig, beslöt jag att sälja en ring. Söderberg France DrottnGåsf. 273 (1899). Lo-Johansson Gen. 275 (1947: av).
β) i uttr. se sig l. komma o. d. i nödvändighet att göra ngt, se sig l. bli osv. nödsakad att göra ngt; (för)sätta ngn i l. utur (den) nödvändighet(en) (att) göra ngt l. sätta ngn i nödvändighet av ngt, göra ngn nödsakad l. tvinga ngn till (att göra) ngt resp. befria ngn från (nöd)tvånget att göra ngt; numera bl. ngn gg (i ålderdomligt spr.) i sådana uttr. som (se sig) försatt i nödvändigheten att göra ngt o. d., (se sig) nödsakad l. tvungen till att göra ngt. Wallenberg (SVS) 1: 144 (1769: komma). 3SAH LII. 2: 80 (1780: av). (Jag) hoppas .., att han bönhör mig och sätter mig utur den nödvändigheten att bedja kungen mera därom. MoB 6: 68 (1785). VetAH 1820, s. 73 (: såg sig). (Vid middagen) skulle Petre sätta Halling i nödvändighet prononcera sig i några vigtiga frågor. Liljecrona RiksdKul. 21 (1840). Konungen, ofta försatt i nödvändighet att låna penningar, måste för lånet ställa säkerhet. Hildebrand Medelt. 2: 108 (1884). Cannelin (1921).
e) (†) (oundgängligt) behov (se d. o. 1, 2); äv.: nödtorft (se d. o. 3); äv.: viktigt l. nödvändigt ändamål (vartill pängar behövas); jfr 2 (a slutet). Till sin Swärmoders .. begrafningh sampt andra Nödwendigheeter till Sterbhusetz nytta hafwer Mr Mårten Elmer vthlagdt (osv.). BoupptSthm 1670, s. 22 (1669). Säg, utan fruktan, Edra nödvändigheter för mig; jag skal aldrig lemna Eder utan hjelp. Ekelund Fielding 719 (1765). Alt hvad vi kunna få til vår nödvändighet, hämtas (från växtriket). Linné DelNat. 16 (1773). Johansson Noraskog 1: 117 (i handl. fr. 1785). särsk. i uttr. för sin nödvändighet skull, för att förrätta naturbehov. VRP 12/3 1722.
a) om handling l. åtgärd l. institution l. anordning l. egenskap o. d. som är (l. betraktas ss.) nödvändig (under vissa förhållanden l. för visst ändamål o. d.); i sht i sådana uttr. som ngt är en nödvändighet l. det är en nödvändighet att göra ngt. Wij (hava) för en stoor nytta och nödwändigheet achtat .., at författa .. en wisz Kyrckiolag. Kyrkol. Stadf. 4 b (1686). Imperatordömet är en nödvändighet. .. Det fins flere nödvändigheter med fula namn. Rydberg Dikt. 1: 241 (1877, 1882). Det är .. en bjudande nödvändighet att .. utvidga undersökningsarbetet (i fråga om svenska dialekter). SvD(A) 1918, nr 269 A, s. 6. Verklighetsprägeln (i en tavla) är en nödvändighet. Obs! 1946, nr 8, s. 18. särsk. (†) i pl.: nödvändiga utgifter; äv.: nödvändiga pålagor l. ekonomiska bördor o. d. 1BorgP 58 (1668). Iag (har) utaf min undfångne löön .. måst utgifwa förutan några andra små nödwendigheter som eij kunna anföras .. 90 (riksdaler) 40 (öre). KKD 8: 288 (1713). 2RA 1: 5 (1719; om pålagor).
b) om omständighet l. händelse l. sakförhållande o. d. som nödsakar ngn till ngt l. gör ngt nödvändigt; tvingande skäl; numera bl. (tillf.) i sådana uttr. som tvingas av dunkla o. d. nödvändigheter till ngt. RARP 7: 225 (1660). Wadh nödhwändigheter äro til att hålla public husen wedh makt .., dät haffver nu E(ders) G(revlige) Excell(ens) .. sielf seet. Rudbeck Bref 315 (1687). Han hyser själv inget svek i sin själ… Därför är han aldrig på vakt mot andra, som av dunkla nödvändigheter tvingas till skenliv och dubbelliv. Ahlin IngÖg. 80 (1944).
c) (numera mindre br.) konkret, om sak l. person som icke kan avvaras l. umbäras o. d.; särsk.: nödvändig l. viktig sak, nödvändighetsvara, nödvändighetsartikel; i pl. äv.: förnödenheter l. nödvändig utrustning l. attiralj o. d., äv.: det nödvändigaste (se NÖDVÄNDIG 1 a). Sedhan iag .. hadhe låtet medh proviant och andre nödhwendigheeter försee (fartyget). HSH 31: 336 (1662). (Pängar) kan .. (bonden) icke få af ett hemman, som nekar honom sjelfva nödvändigheterne. AdP 1789, s. 166. Alla nödvändigheter til en brasa, ved, en risknippa, en halmqvast. Envallsson StormAft. 35 (1793). Bränslet, denna för Staden oumbärliga nödvändighet. LBÄ 29—31: 201 (1799). Holmberg Mytinger Korallh. 286 (1943). särsk. (†) i sg., koll.: förnödenheter; nödvändig utrustning. Dryselius Måne 271 (1694). Skieps hamnar med deras nödvändighet til fartygens säkerhet. Carlberg SthmArchitCont. B 3 b (1740).
3) till NÖDVÄNDIG 2: egenskapen l. förhållandet att vara nödvändig; äv. konkretare, om ngt som är nödvändigt: nödvändigt förhållande l. nödvändig sanning o. d.; i filosofiskt fackspr. med ngt växlande bet. i olika filosofiska system. Med, ngn gg äv. av nödvändighet, nödvändigt- (vis). Logisk, real nödvändighet (filos.). Moralisk nödvändighet (filos.); jfr 1. Det är en nödvändighet, att en trekant har tre sidor och tre hörn. Murberg FörslSAOB (1793). Förståndets rena och ursprungeliga begrep .. äro (enligt Kant) i anseende til .. Modaliteten — möjelighet, verkelighet, nödvändighet. VStyckUplKantPhilos. 34 (1798). Strindberg TjqvS 2: 68 (1886: af). I verkligheten .. känna vi oss alla stå — icke inför idel döda empiriska nödvändigheter utan .. inför empiriska möjligheter. Norström Masskult. 42 (1910). Matematikens tidlösa nödvändighet. Larsson Spinoza 41 (1931). — jfr FÖRNUFTS-, NATUR-, SJÄLV-, TANKE-NÖDVÄNDIGHET. — särsk.
a) [jfr lat. necessitas, gr. ἀνάγκη] om nödvändighet (i ovan angivna bet.), tänkt ss. en (blint värkande) makt l. princip; äv. personifierat; jfr 1 a. Nemesis, Jupiters och Nödvändighetens Dotter, hade i beställning at straffa alla laster. Ehrenadler Tel. 177 (1723; fr. orig.: Necessité). Fatalism kallar man den åsigt, som anser verlden styras af en blind nödvändighet (fatum). Norbeck Theol. 38 (1840).
b) (†) om egenskap l. förhållande som med nödvändighet innebär l. medför ngt; äv. i uttr. nödvändighet till ngt. (I de första generella satserna) låg ingen nödvändighet till flera tänkande individuer, än ett enda. Atterbom PhilH 515 (1835). Dens. Minnest. 2: 32 (1840).
4) [jfr motsv. anv. i (ä.) t.] (†) tillfälle då l. läge vari man behöver ngns hjälp; trångmål. VDAkt. 1686, nr 69. (Han) hjelper mig i alla nödvändigheter. Loefling Resa 42 (1752).
(1, 2 c) -BEHOV. (†) oundgängligt behov; äv.: nödvändighetsvara. SPF 1816, s. 199 (om nödvändighetsvara). Björkman (1889). —
(1, 3) -FORM; pl. -er. särsk. [användningen utgående från en äldre uppfattning att verbets tre modus ge uttryck åt de logiska modalitetskategorierna] (†) språkv. till 3: imperativ. Nordvall Modersm. 66 (1863). —
(3) -LAG, r. l. f. l. m. (numera knappast br.) lag (se lag, sbst.1 5) som värkar l. gör sig gällande med nödvändighet. Tegnér FilosEstetSkr. 261 (1808). Santesson Sv. 6 (1887). —
(1) -PLIKT. (†) om plikt som åvilar ngn på grund av skyldighet föreskriven i lagar l. stadgar o. d.; jfr samvets-plikt. Boëthius Sedol. 93 (1782). —
(1) -SKÄL. (mera tillf.) orsak som består i att ngt är nödvändigt; i uttr. av nödvändighetsskäl, därför att det är nödvändigt. Palmberg Hels. 236 (1889). —
(3) -SÄTT. (†) språkv. benämning på förbindelse av verbet måste o. infinitiv, betraktad ss. ett slags modus; äv.: imperativ; jfr -form. Fryxell SvSpr. 68 (1824). Sundén SvSpr. 83 (1869; om imperativ). Dens. SvSprSmndr. 82 (1880; om imperativ). —
(1, 2 c) -VARA, r. l. f. jfr -artikel; äv. bildl. PH 6: 4071 (1756). För den rike är fantasien en lyx, för den fattige nödvändighetsvara. Bergman Patr. 132 (1928). —
(1) -VÄRK, n. (†) arbete l. gärning som nödvändigt måste utföras (icke kan uppskjutas utan stor skada l. förlust o. d.); jfr nöd-värk. Bælter JesuH 4: 13 (1757). Meurman (1847).
Spalt N 1270 band 18, 1948