| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
1) om ljud l. utrop o. d.: som icke utgör l. innehåller (distinkta) språkljud; äv. om röst: otydlig; förr äv. om språkljud: (som förefaller) mer l. mindre obestämd l. frambragt utan bestämd artikulation (se d. o. 3 b); jfr artikulera 3. Bergklint MSam. 1: 207 (1781). VetAH 1855—56, s. 67 (om språkljud). Lundegård Prom. 2: 107 (1893; om röst). Läten eller oartikulerade ljud. Noreen VS 1: 17 (1903).
2) (mera tillf., i sht i vitter stil) som saknar uppdelning i (med varandra förbundna) leder; ofta allmännare: oformad l. onyanserad l. obestämd o. d.; jfr artikulera 4. Lundegård Prins. 37 (1889). (Tavlans) döda, oartikulerade färgytor. NordT 1892, s. 215. Hufvudet (på den ofullbordade prometheusgestalten) var ännu en oartikulerad lerklump. Lundegård Prom. 1: 154 (1893). Det var fria vers .., abrupta satser, oartikulerade meningar. Siwertz Sel. 2: 132 (1920).
3) (i fackspr.) icke (gm pelare o. d.) uppdelad i mindre partier; jfr artikulera 6. Josephson Tessin 2: 44 (1931).
4) (mera tillf.) språkv. icke försedd med artikel, utan artikel; jfr artikulera 7. Rydqvist SSL 2: 242 (1857). NordKult. 7: 272 (1947). —
OARTISTISK. (numera bl. mera tillf.) icke artistisk; särsk.
a) som icke tillfredsställer konstens fordringar l. lagar; okonstnärlig; äv.: som icke lämpar sig för konstnärlig behandling; ngn gg äv. i utvidgad anv., övergående i bet.: oskicklig, fumlig; jfr artistisk 1, 2. Polyfem III. 43: 3 (1811). Den oartistiska uppgift, att utarbeta .. (basreliefen) till en prydnad för en Klocka. SvLitTidn. 1818, sp. 815. Cygnæus 6: 217 (1851; i utvidgad anv.).
b) om person: som saknar konstnärlig läggning l. begåvning; äv. om uppfattning o. d.: (helt) olik en konstnärs; jfr artistisk 3. Hans .. oartistiska moder. Samtiden 1873, s. 520. Levertin 19: 250 (1905). —
OARVING. (†) person som icke har arvsrätt efter ngn; anträffat bl. i uttr. arving eller oarving. Rääf Ydre 3: 399 (i handl. fr. 1594).
Spalt O 28 band 18, 1949