Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBAKTA, v. -ade.
Ordformer
(-acht-)
Etymologi
[liksom ä. d. opagte av ä. t. obachten; avledn. av OBAKT. — Jfr BEOBAKTA]
(†) ha sin uppmärksamhet riktad på (ngt); iakttaga (ngt). Religionen och den Andelige Staten, som den Siuende Puncht (i min instruktion) omrörer, hafwer iagh på behörigt sätt obachtat. HSH 31: 184 (1664). Kempe Graanen 26 (1675).

 

Spalt O 38 band 18, 1949

Webbansvarig