Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBDUKTION ob1dukʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -duc-)
Etymologi
[jfr d. obduktion; av t. obduktion, av lat. obductio (gen. -ōnis), vbalsbst. till obducere (se OBDUCERA)]
(i fackspr., i sht med.) (för fastställande av dödsorsaken förrättad) öppning o. undersökning av den döda kroppen av människa l. (hus)djur; liköppning; stundom äv. med inbegrepp av yttre besiktning av liket. LittT 1795, s. 449. Obduktion består af a) yttre besigtning af liket; b) liköppning och inre besigtning. SFS 1886, nr 4, s. 3. Därs. 1915, s. 1719 (i fråga om husdjur). —
Ssgr (i fackspr., i sht med.): OBDUKTIONS-ATTEST. (numera mindre br.) SPF 1832, s. 242. Lundell (1893). —
-BORD. BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 224. —
-FYND. om (iakttagelse av) förändringar i vävnaden o. d. i en obducerad kropp. Tholander Ordl. (c. 1875). —
-HUS. (numera mindre br.) byggnad (i anslutning till sjukhus o. d.), särskilt avsedd för utförande av obduktioner; särsk. i uttr. lik- och obduktionshus. BtRiksdP 1898, 6Hufvudtit. s. 120. Minnesskr1734Lag 2: 492 (1934). —
-JOURNAL. jfr journal 1 a. FörslReglSjukvFält 1889, s. 60. —
-PROTOKOLL. Gynther ConvHlex. (1847). SFS 1935, s. 243.

 

Spalt O 40 band 18, 1949

Webbansvarig