| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OBYGGD ω3~byg2d, p. adj.
1) (numera bl. arkaiserande, knappast br.; se dock b) om land(område): icke bebyggd o. uppodlad; som saknar bebyggelse o. odling; förr äv. dels om t. ex. ö: obebodd, dels om jordområde l. ägostycke o. d.: obrukad, icke (upp)-odlad; jfr BYGGA 2. Jer. 50: 13 (Bib. 1541). Sådana äger, som obygde liggie, höre Gud, oss, och Swerigis Crone till. G1R 14: 41 (1542). På en obyggd ö lefde allahanda Diur i sin frihet. Dalin Vitt. 3: 316 (c. 1750). Jag kiöpte et så stort obygdt land, som jag kunde få för mina penningar. DeFoë RobCr. 39 (1752). Skogrika, men obyggda trakter. 3SAH 26: 56 (1914). — särsk.
a) (†) om stad l. by l. gård o. d.: utan invånare (l. hus), obebodd, öde. (Sätta åbor) wpå gamble obygde torpeställe. Thulin Mant. 1: 31 (cit. fr. 1585). RP 6: 554 (1636; om stad).
b) (numera bl. tillf.) om tomt o. d.: på vilken icke ngt hus byggts, icke försedd med åbyggnader. G1R 15: 565 (1543; om tomt). UpplDomb. 5: 63 (1574; om hemman utan åbyggnader). På de obyggda tomterna .. lågo nöjesetablissementen. Blomberg Överg. 57 (1915).
c) (†) om fors o. d.: icke utbyggd (för drift av kvarnar l. hammarvärk o. d.). Stiernman Riksd. 1016 (1642). Bergv. 1: 135 (1649).
2) (†) i sht om byggnad o. d.: icke hållen i stånd l. vidmakthållen; lämnad utan vård l. underhåll; oreparerad; jfr BYGGA (3), 4, 6. UpplDomb. 7: 125 (1560; om broar). Fästningarne (i östersjöprovinserna) äro obyggde, och kunna omöjeligen wid desza tider så hastigt repareras. HC11H 2: 29 (1664). Rydén Pontoppidan 204 (1766; i bild).
3) (tillf.) om byggnad o. d.: som (ännu) icke är byggd; jfr BYGGA 9. Jag har .. sett .. att kyrkan ännu är obygd. Nyrén Charakt. 121 (1780). Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 183 (1854; om fartyg).
Spalt O 141 band 18, 1949