Publicerad 1949   Lämna synpunkter
ODON ω3don2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(oden 1701, pl., 1816 (: Odenris)—1853 (: Odenris). odon 1590 (: odon brenvin), 1638 osv. ådon 1747)
Etymologi
[sv. dial. odon; jfr sv. dial. oda, f., ävensom odobär, oabär; med samma bärnamnssuffix -on som i LINGON, MJÖLON m. fl. o. sannol. besläktat med fsv. oþer, vild, rasande, i vilket fall namnet syftar på bärens antagna giftvärkningar. — Jfr ODÖRT]
(föga välsmakande, ss. moget i allm. blått) bär av buskväxten Vaccinium uliginosum Lin.; äv. om växten; jfr BLÅ-BUK, GORR-VÄLTA, SVÅLON, UTTERBÄR. Franckenius Spec. F 4 a (1638). Bärsorter, som mest tjena till föda åt foglar, äro kråkbär, odon (osv.). Berlin Lsb. 182 (1852). Knöppel SvRidd. 40 (1912; om växten).
Ssgr: ODON-BLÅ. (i vitter stil, mera tillf.) som har samma blå färg som mogna odon. Rosenius Himmelstr. 141 (1900, 1903). 2NatLiv 523 (1931; om fjäll). —
-BRÄNNVIN. (förr) brännvin vid vars tillredning man använde odon; jfr hallon-brännvin. VinkällRSthm 1590. —
-BUSKE. (individ av) buskväxten Vaccinium uliginosum Lin. Fischerström Mäl. 277 (1785). Lagerkvist KämpAnde 37 (1930). —
-BÄR, n. (tillf. i vitter stil) odon. Hagberg Shaksp. 11: 275 (1851). Anm. Gm anslutning till gudanamnet Oden har bildats den numera obr. formen odensbär. Rudbeck HortBot. 78 (1685). Bromelius Chl. 70 (1694). jfr (†): Odons bären. Rudbeck Atl. 3: 518 (1698). —
-GRÖT. (förr, i vissa trakter) mjölgröt med odon; jfr blåbärs-, lingon-gröt. Keyland Allmogekost 1: 120 (1919). —
-RIS. (ris av) buskväxten Vaccinium uliginosum Lin. Franckenius Spec. F 4 a (1638). —
-SÄLG. (†) bot. = -vide. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 196 (1857). —
-TUVA. (mera tillf.) tuva (i myr o. d.) med odonris. DN 1872, nr 2343, s. 2. FrSkog. 126 (1892). —
-VIDE. bot. buskväxten Salix myrtilloides Lin., vars blad o. gestalt likna odonrisets. Fries BotUtfl. 3: 308 (1859, 1864). Ursing SvVäxt. 133 (1944).

 

Spalt O 219 band 18, 1949

Webbansvarig