Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OEMOTTAGLIG3~0020 l. (jfr anm. sp. 242) OMOTTAGLIG3~020. (oemot- 1851 osv. omot- 1877 osv.) icke mottaglig; okänslig (för påvärkan l. smitta o. d.), opåvärkbar, som förhåller sig avvisande; stundom liktydigt med: immun. SvTyHlex. (1851). (Han) visade sig oemottaglig för hvarje förståndigt råd. NF 6: 279 (1882). 4 (sinnesslöa) barn .., af hvilka .. tre varit omottagliga för undervisning. Lundin NSthm 617 (1889). Petrén EpidSj. 14 (1926).
Avledn.: o(e)mottaglighet, r. l. f. SvTyHlex. (1851). —
OEMPFINTLIG. (-find- 1642. -findt- 1682—1740) [jfr t. unempfindlich] (†)
1) som icke känns l. märks; icke kännbar; obetydlig. Then oempfindlige transpiration som skeer genom Swättholen. Palmchron SundhSp. 27 (1642). Nordencrantz Arc. 149 (1730; adv.).
2) okänslig, hård, känslolös. Wexionius Vitt. 384 (1682). En oempfindtlig mœ. Cederhielm Kærleksb. 27 (1740). —
OEMPLOJERAD, p. adj. (†) om person: som saknar anställning. RARP 9: 317 (1664). —
OENAD, p. adj. (tillf.) icke enad; förr särsk. om hjärta l. själ: ”dubbel” (se dubbel, adj. 5 b); jfr oense 1. Til Lögnennes vthtydeelse .. foordres .. At thet skeer aff itt sönderdeelat och oeenat hierta. Bullernæsius Lögn. 21 (1619). —
OENAS, v. dep. (†) bli l. vara osams l. oense, tvista; jfr för-oena, osämjas. Uplästes een giord förlijkningz Skrifft emellan Hr Samuel och Hr Benjamin det dhe aldrig mehr skola oeenas. VDP 9/9 1680, s. 245. —
OENDUG, se oändig. —
OENES, se oense. —
OENGELSK. jfr osvensk. Björkman (1889). Han såg i allra högsta grad oengelsk ut. Pan 1927, s. 117. —
OENHETLIG3~020. som icke är enhetlig; med pluralt huvudord: som icke överensstämma (inbördes), skiljaktiga, varierande. SAOL (1923).
Avledn.: oenhetlighet, r. l. f. brist på enhetlighet; variabilitet. Heckscher EoH 240 (1922). —
OENIG. icke enig, icke överens; vanl. med pluralt (l. kollektivt) huvudord l. i uttr. vara oenig med (förr äv. mot ngn). Helsingius (1587). jfr för-oeniga. särsk.
a) osams; med pluralt huvudord: som icke kunna dra jämnt; med kollektivt huvudord: uppfylld av strider l. tvister l. oenighet. Effter thet .. (professorerna) vore oenighe om (rektors-)vhalet, gick jagh .. några gånger them emillann och ville göre them enighe. OxBr. 12: 3 (1613; möjl. till b). Verelius 202 (1681). Denna Nation är så fördärfvad, .. så oenig (osv.). Kellgren (SVS) 5: 603 (1792). Då .. oenige Makar, innan skilnad till säng och säte kan ega rum, skola (osv.). BtRStP 1834—35, I. 2: nr 8, s. 20. Östergren (1933).
b) som har avvikande l. olika åsikter l. önskningar. I det fallet är jag oenig med honom. Om then allmänne läkedom äre .. (läkarna) osamse, (oenige) om then skall finnas til. Schroderus Comenius 795 (1639). Östergren (1933).
c) (†) som icke hör l. passar ihop (med ngt), oförenlig (med ngt). Du är en Hiärtans Wän, .. / oenig mot wår Höst. Warnmark Epigr. D 4 b (1688; om svalan). jfr: Som, när man olja gjuter hop med ättika, / man ser dem söndras från hvarann oeniga, / så (osv.). Risberg Aisch. 13 (1890).

 

Spalt O 247 band 18, 1949

Webbansvarig