| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OFÖRNUFT ω3~förnuf2t l. ~fœr-, n. ((†) f. OPetri Clost. E 4 a (1528)); best. -et; pl. (i konkretare anv., †) -er (Porath Pal. Föret. 2 (1693)).
1) (†) avsaknad av förnuft (se d. o. 1), förnuftslöshet, oskälighet; äv. konkretare, om förnuftslös l. oskälig varelse. (Vid djurens kamp med varandra kan man) förmärkia underlige, illsnidige, och fördelachtige grepp, som desse (ehuruwäl oförnuffter) emellan sig föröfwa och påskijna låta. Porath Pal. Föret. 2 (1693). Det gifves intet vederstyggligare i naturen än ett institut, der oförnuftet och vildheten skola intämjas och späkas, till ett sken af förnuft och tamhet (dvs. ett menageri). CFDahlgren 5: 165 (1833).
2) (i sht i vitter stil o. vard.) oförstånd, oklokhet, dumhet, dårskap; galenskap (se d. o. 2); äv.: orimlighet, absurditet; ofta konkretare, om oförståndig l. dåraktig handling l. tanke, oförståndigt l. dåraktigt yttrande o. d. Gråmunka regla är aff stoor ofornufft samman satt. OPetri Clost. E 4 a (1528). Hwilken är then som .. talar så medh oförnufft? Job 38: 2 (Bib. 1541). Min vngdoms brist och oförnuft / O herre werdas tillgifua. Visb. 2: 38 (c. 1600). Bland annat oförnuft må väl det värsta vara, / At harmas uppå den, som varnar en för fara. Kolmodin QvSp. 2: 219 (1750). Jag byggde underbara slott af luft / och månskensglans och vackert oförnuft. Fröding NDikt. 22 (1894). Vi åka till en luftig paviljong / och spisa rosenfärgad lax med dill / .. och prata oförnuft vid fågelsång. Österling Idyll. 57 (1917). — särsk. (enst., i bibeln) motsatt: kunskap; jfr OFÖRSTÅND 2. En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropar ut sitt oförnuft. Ordspr. 12: 23 (Bib. 1917).
3) (†) avsaknad av sinnenas fulla bruk, sinnesrubbning, (mer l. mindre framträdande) vansinne l. sinnessjukdom. HSH 3: 47 (c. 1800). Det händer äfven i vansinnets mörker, att det dagas emellanåt, förnuft och oförnuft omvexla. 2SAH 51: 151 (1875).
Spalt O 397 band 18, 1949