Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OFÖRRYCKT ω3~föryk2t l. ~fœr-, p. adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(-rycht 15601729. -ryckt (-rykt) 16071933)
Etymologi
[jfr mnt. unvorrucket, t. unverrückt; till FÖRRYCKA resp. (i bet. 4) FÖRRYCKT]
1) (†) icke bortryckt l. rubbad ur sitt läge, icke flyttad l. rörd, som i orubbat skick är kvar på sin plats o. d.; som icke (låter sig) rubbas, orörlig; orubblig, fast; äv. i mer l. mindre tydligt utförd bild (jfr 3). En oförrycht puncht i söder, widh hwilken Himmelen omkring löper. Linc. E 5 b (1640). Så länge det (dvs. Sulphur volatile) är oförryckt, så är ett ting i sin warelse heelt oskadt. Men så snart som det söker vthgång, skrider den kroppen, der det lossnar, til sin vndergång, dödh och rutenhet. Hiärne Förb. 16 (1706). Med önskan, at Guds lag och Jesu dyra sinne, / Så aldels oförryckt i hiertat plantas må, / Som Herrans Ord står fast och aldrig kan förgå. Lybecker 224 (c. 1715). Dähnert 251 (1746). Cavallin (1876). — särsk.
a) om person: icke bortryckt (av döden). Carolstadius Pest. D 1 a (1620).
b) om blick resp. (ss. adv.) i fråga om seende: orubblig, stadig, oavvänd, fast resp. orubbligt osv. Då försökes, huru den anfäktada siälen kan oförryckt se på Christum. Nohrborg 511 (c. 1765). Med oförryckt blick på målet. LMEnberg (1831) hos Leopold 4: XLIII. Att det svenska kabinettet oförryckt behöll sitt hufvudsakliga mål i sikte. 3SAH 3: 268 (1888); jfr 3.
2) (†) om egendom o. d.: som oförändrat är kvar på en viss plats l. hos en viss person, som befinner sig i orubbat l. orört skick o. d.; äv. mer l. mindre bildl., med tanke tillika l. väsentligen på att ngt icke förstörts l. förstöres l. förskingra(t)s, är i gott förvar l. i behåll o. d. (stundom närmande sig 3 c). G1R 29: 554 (1560). Weet man hans arfwingar, tå skall arfwet stånda oförrycht under gode mäns förwahring. Lagförsl. 335 (c. 1606). HäradzProtocoller, eller Räkenskap på häradzmedel och Saakören .. är (det) en häradzhöfdinges plicht att hålla der på en richtigheet, och laga att alt sådant oförryckt uthi häradzkistan blir förwarat. LReg. 306 (1687). Altså böra arfwingarne lembna mannen .. dess bibliotek alldeles oförycht. FörarbSvLag 7: 72 (1690). Den andra (delen), nemligen Böterne, tilställas Regementsskrifwaren under Regementet, hwilken den oförrykt hos sig skal behålla til Krigsmanshus-Inspectorernes widare disposition. LMil. 4: 1178 (1699). At .. Hasselhon må behålla såväl dess egne som det Lundqvistske sterbhusets documenter ock räkningar hos sig oförryckte til sin talans bestyrkande inför commission. 2RA 1: 602 (1723). Hvad som (vid strandning) bärgat blifver .. sättes .. under säkert förvar, in til des Interessenterne om godset, som enligit Siöskadeb. 1. Cap. til ägandes bud natt och år bör oförryckt hållas. Triewald Konst. 60 (1734). Bergv. 2: 696 (1756).
3) (numera knappast br.) bildl. (jfr 1, 2): som icke förryckts l. förändrats, orubbad, oförändrad; äv.: orubblig, oföränderlig. Hildebrand MagNat. 40 (1650). På Engs-ön i Westmanland, .. der Almogen från uråldriga tider intil denna behållit många egna seder oförrykta. Dalin Hist. 1: 201 (1747). Ifrån Davids tid, til det Babyloniska fängelset, såto Konungar på thronen af Juda stam uti en oförryckt ordning. Bælter JesuH 1: 124 (1755). Med trogen vördnad förblifver jag oförryckt Min Nådige Herres aldra ödmjukaste tjenare. HH XXXII. 1: 42 (1776); jfr e. (Guds ord) varar lugnt och oförryckt, / När annat allt har farit. Runeberg 4: 82 (1857). Kompassen pekar oförryckt mot norden. Brogren Land. 36 (1911); jfr e, ävensom 1. Östergren (1933). — särsk.
a) (†) om ord(form): oböjd. Derföre böra alla Namn (i likhet med andra substantiver) i .. (nom. sg.) vara oförryckta. Almqvist SvSpr. 12 (1832).
b) om det förhållandet att en bestämmelse l. överenskommelse l. (politisk, ekonomisk) rättighet l. ett privilegium o. d. bevaras i sitt tidigare, en gång fastställda skick, särsk. icke inskränkes resp. brytes l. kränkes o. d.; förr äv. med indir. obj. Chesnecopherus Skäl M 3 a (1607). Konung Erich .. lät .. (Vadstenas) nunne ordning oförrykt blifva. HSH 10: 42 (1616). Dock blifwer jordägande rätten vederböranden oförryckt. LMil. 1: 13 (1680). Lovandes att bibehålla alla dessa (Finlands) förmåner och Författningar fasta och oförryckta i sin fulla kraft. SPF 1825, s. 56. Nyblæus Forskn. III. 2: 347 (1893).
c) om pänningmedel, lön, egendom o. d.: oförändrad med avs. på summans storlek resp. egendomens omfattning (särsk.: oförminskad, obeskuren, oavkortad); äv. om fond, anslag o. d.: som kvarstår resp. fortfarande utgår o. d. med oförändrat belopp o. utan förändring av de gjorda dispositionerna l. bestämmelserna; jfr 2. RP 1: 189 (1629). Yttermehra förnimma wij E. G. N:des betenckiande at M. Michael Wex skal fulkombligen och oförrycht Juris Professoris löhn effter staten bekomma. BraheBrevväxl. II. 1: 48 (1648). Siöretts-penningar .. måtte efter gamla wanligheten hållas oförryckt för bem:te collegio til thes staats aflöning. PrästP 1: 241 (1720). (K. Maj:t hemställde) att ifrågavarande skogar, hvilka fortfarande komma att oförryckt bibehållas för de ändamål, hvartill de blifvit anslagna, skola under öfverinseende af Skogsstyrelsen förvaltas. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 24, s. 4. Sundén (1887).
d) (†) ostörd o. d. (Rikskanslern framhöll) huruledes den alzmechtige Gudh .. hafver nu på månge åhr låtit oss denne freden och sällheten oförrycht åtniuta. RARP 10: 50 (1668). Ett djupt, af sinnesretelser oförryckt begrundande. Warburg Richert 2: 81 (i handl. fr. 1840). Lysander Faust 104 (1875).
e) (†) övergående i bet.: beständig, oavbruten, oavlåtlig. Schroderus Os. III. 2: 322 (1635). Som jag oförrykt gjordt tjenst i Församblingen, sedan jag 1768, blef til det Heliga Prediko Ämbetet invigd. VDAkt. 1785, nr 411. Lysander Faust 3 (1875).
4) (†) om person l. ngns förstånd o. d.: icke förvirrad l. (mentalt) rubbad l. förryckt; (psykiskt) normal; oförvillad. Then Sedwänian, som j alle puncter stämmer öffwereens medh then Canoniske Skrifft och et oförrycht förnufft, kan wäll medh ett oförkränkt Samweet bliffwa behålden. Phrygius Föret. 31 (1620). Något enfaldig och små-dum har han väl altid varit; men är, nu som tilförende, til hörsel och förstånd, efter sit pund, oförryckt. VetAH 1745, s. 115. Lindfors (1824). Björkman (1889).

 

Spalt O 402 band 18, 1949

Webbansvarig