| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OFÖRSEENDES3~0200 (oförse´endes Weste), förr äv. OFÖRSEENDE, adv. (-seandes 1640—1700. -seende c. 1696—1758. -seendes 1541 osv. -sehende 1622) [jfr ä. d. uforseendes, mnt. unvorsēndes, t. unversehends, unversehens]
1) (†) så att det icke synes l. märkes; utan att den som det gäller märker l. anar det; i hemlighet l. tysthet, omärkligt; jfr 2. Sidst är ock communicerat wordet, huruledes i förledne Sommars H:nes K. M:tz Fru Moder är oförseendes hemligen och snöpligen weken af Riket. Stiernman Riksd. 984 (1641). Andre .. slogo honom oförseendes i nacken så at han damp til jorden. Posten 1769, s. 820; jfr 2.
2) (numera knappast br.) oförutsett, oväntat, oförberett, oförmodat; i allm. med bibet. av (o. ofta närmande sig) bet.: plötsligt, överraskande; ofta svårt att skilja från dels (i ä. ex.) 1, dels 3. Jagh skal .. läta offuerfalla stadhen hasteligha och oförseendes. Jer. 15: 8 (Bib. 1541). (De sorglösa syndarna) märckia intet .. huru hasteliga och oförseendes then Oförskämde Fienden Dödhen, många Menniskior förraskar. L. Paulinus Gothus Pest. 27 b (1623). Fischerström 4: 101 (1792). Östergren (1933; mindre vanl.). särsk. övergående i bet.: händelsevis, tillfälligtvis. När Han skulle föras till Konungen, mötte Grefve Stenbock Honom oförseendes på gatan. Loenbom Stenbock 1: 97 (1757). Östergren (1933; mindre vanl.).
3) (numera knappast br.) av oaktsamhet l. gm oavsiktlig försummelse l. tanklös vårdslöshet, av våda; utan (ond) avsikt, oavsiktligt, av misstag; utan att man rår för det l. önskat l. (avsiktligt) är skulden till det, oförskyllt; jfr 2, särsk. 2 slutet. (”Eders Kärlighet har förnummit”) hure vij medt muschoviten genom hans tilträngiendhe och emott vår vilie och upsååt .. udi een uppenbare feigde oförseendes komne äre. G1R 26: 466 (1556). Ähr thet och så att någon eldh kommer löös oförseendes och icke aff någon willia eller försåth. Lagförsl. 484 (c. 1606). I denna villervalla kom mor min oförseendes att stöta sidan mot ett vägghörn. (Cavallin o.) Lysander 148 (1864). Östergren (1933; mindre vanl.). —
OFÖRSEGLAD, p. adj. [jfr t. unversiegelt] icke förseglad l. försedd med sigill; om brev, postförsändelse o. d. äv.: icke tillsluten l. hopklistrad, ”öppen” o. d. RA I. 2: 228 (1568). Oförseglade brännevins pannor. PH 6: 4766 (1758). Döss o. Lannge (1908). —
OFÖRSEL, r. l. f. (†) egenskapen l. förhållandet att vara arbetsoför l. lytt o. d.; äv. konkretare, om lyte o. d.; jfr oför. BoupptSthm 26/11 1678. Han (som köper häst) måste väl se på benen .., om hästen hafver gallern, spatten eller annan oförsel. Broocman Hush. 3: 23 (1736). Hon har värre af kryckorna än af oförseln. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Spalt O 409 band 18, 1949