Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OKNUG l. OKNOG l. OKNIG l. OKNOTT l. OKNOEN, adj.
Ordformer
(oknig 1791. oknog(h) 1563—1749. oknot, n. sg. 1734—c. 1755. oknott 1716. oknouen 1672. oknug 1678—1852. oknut, n. sg. 1769)
Etymologi
[sv. dial. oknug, okknug, uknun; av fsv. okunnogher (se OKUNNIG)]
(†) främmande; obekant, okänd. Mine hwsmän och mina tienstaquinnor hålla migh för fremande, iagh är oknogh för theras öghon. LPetri Job 19: 15 (1563). Äre .. (vissa ord) oknuge i förstone, läre de wäl snart blij kände mäd hwarann. Columbus Ordesk. 42 (1678). Hvarför skall en oknug herre vilja veta mer om vägar och stigar än ortens barn? Callerholm Stowe 72 (1852).

 

Spalt O 526 band 18, 1949

Webbansvarig