Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OKVÄDINS- ω3kvädins~.
Ordformer
(förr äv. skrivet oqvedins-, oqvädins-)
Etymologi
[identiskt med förleden i OKVÄDINSORD]
i ssgr: smäde-.
Ssgr (tillf.): OKVÄDINS-LUST. lust att okväda. TurForskn. 13: 46 (1922). —
-RIM, n. (†) i pl., om smädedikt. ÖB 41 (1712). —
-TJUT. förbittrat o. ovettigt tjut. Hedin Pol 2: 173 (1911). —
-VISA, r. l. f. om smädedikt. Spegel GW 140 (1685). —
-VOKABULÄR. (ngns) förråd av okvädinsord o. d. SvD(B) 1947, nr 272, s. 4.

 

Spalt O 555 band 18, 1949

Webbansvarig