Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OKÄR. [fsv. okär] (numera i sht i vitter stil, ofta ngt ålderdomligt) obehaglig, oangenäm, som man tycker illa om l. ogillar, misshaglig; i sht förr äv.: beklaglig, som man beklagar l. är bedrövad över o. d.; vanl. i uttr. ngt är ngn okärt l. okärt för ngn, särsk. för att beteckna att ngt berör ngn oangenämt l. kommer olägligt för ngn o. d.; i sht förr äv. ss. uttryck för ett beklagande l. en ursäkt (av resp. för ngt som man gjort); ofta i förb. med att-sats l. inf. Det vore mig icke okärt, om (osv.), jag skulle sätta stort värde på, om (osv.). RP 2: 227 (1632). Min kiäre farkiärs svagheet ähr migh myket okiär att höra. Ekeblad Bref 1: 176 (1652; rättat efter hskr.). Så förklarar iag, at de expressioner, som jag .. brukat emot Hr Landzhöfdingen Ribbing, äre mig okiäre. 2RARP I. 2: 380 (1720). Syskonens besök tycktes inte vara oväntat eller okärt. Siwertz Sel. 2: 230 (1920). särsk.
a) (†) i uttr. okärt förnimma ngt, med smärta l. misshag erfara ngt. Carl XII Bref 227 (1700).
b) (†) i uttr. det är ngn okärt om ngn, det gör ngn ont om ngn. Det är mig alt för okiärt om C. Tessin. Linné Bref I. 4: 256 (1754).
c) om person: som man icke uppskattar l. tycker om; förr äv.: icke älskad, försmådd. Then kära och then okära (hustrun). 5Mos. 21: 15 (Bib. 1541). Lärer alt så Kylen .. bli sin okära .. fästemö qwitt. VDAkt. 1720, nr 57. Okär gäst kommer alltid i otid. Landgren Ordspr. 136 (1889). SvKyrkH 2: 352 (1941). —
OKÄRKOMMEN3~020. (mera tillf.) om person: vars ankomst väcker sorg l. motvilja l. olust o. d.; icke kärkommen, ovälkommen; äv. om besök av dylik person. En okärkommen gäst. Hamarinus Bielke A 2 b (1647). Finland 42 (1893; om besök). —
OKÄRLEK. [y. fsv. okärleker (Småst. på Fsv. 1: 194)] (†) kärlekslöshet; äv.: egoism. Gezelius AReichenbach E 2 b (1668). Swedberg Dödst. 571 (1711).

 

Spalt O 566 band 18, 1949

Webbansvarig