Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OKYSST, p. adj. icke (l. ännu aldrig) kysst; i sht om ung kvinna. Serenius (1734; under unkist). Hagberg Shaksp. 2: 115 (1847). Hedberg Dan 77 (1948). —
OKÄFTIG, adj. [ytterst till käft; jfr käfta, v.2, upp-käftig] (†) ful i munnen; som för ett fult l. rått l. oförskämt l. tarvligt språk; jfr o- 2. Hagberg Shaksp. 3: 204 (1848). Därs. 11: 333 (1851). —
Spalt O 561 band 18, 1949