Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OLIKFORMIG ω3lik~for2mig, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. ungleichförmig; av (OLIK l.) OLIKA, adj. o. -FORMIG (i bet. b) l. (i sht i bet. 2) av O- 1 o. LIKFORMIG]
icke likformig. Lind 1: 1703 (1749).
1) som icke har samma l. lika form som ngt annat, icke likadan; vanl. med pluralt huvudord: som ha sinsemellan olika form; jfr OLIKA, adj. I 1, LIKFORMIG 1. Serenius B 2 b (1734). Sydvestra hvalfvet (i Dalhems kyrka) har åtta olikformiga fält. 2VittAH 27: 383 (1876). Hellström NorrlJordbr. 553 (1917).
2) (i sht i fackspr.) som icke alltigenom (i sina enskilda delar l. överallt l. vid alla tider) har samma form l. prägel l. proportion l. karaktär; som företer växlingar l. förändringar; icke likformig (se d. o. 3), heterogen (se d. o. 2); jfr OLIKA, adj. I 3. Olikformig lagring l. överlagring (geol.), diskordant lagring. Retzius Djurr. 230 (1772). (Om accelerationen är variabel) säges rörelsen vara .. olikformigt föränderlig. Fock 1Fys. 33 (1853). Bålens olikformiga tillväxt. Sernander SkandVeget. 35 (1901). Wigert PsykSj. 1: 29 (1924).
Avledn.: OLIKFORMIGHET (olikfo´rmighet Weste), r. l. f. [jfr t. ungleichförmigkeit] egenskapen att vara olikformig. Lind 1: 1703 (1749). särsk. (i sht i fackspr.) till 2; äv. (i sht i pl.) konkretare, om ojämnhet o. d. JernkA 1829, Bih. s. 357. (Flaggduk) jemnt väfd utan olikformigheter. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 8.
Ssg (i fackspr.): olikformighets-grad. [jfr t. ungleichförmigkeitsgrad] tekn. mått på den relativa hastighetsvariationen hos en kropp med olikformig (se d. o. 2) rörelse; jfr olikformighet slutet. TT 1884, s. 154.

 

Spalt O 589 band 19, 1950

Webbansvarig