Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OLYCKSAMLIG, adj.; superl. -est (Helsingius R 4 b (1587)). adv. -A (PErici Musæus 2: 270 a (1582), Schenberg (1739)), -EN (Helsingius (1587), Ekblad 297 (1764)).
Ordformer
(-elig 1640. -lig 1582—1764. -ligit, n. sg. 1662—1694)
Etymologi
[jfr ä. d. ulyksommelig; av O- 1 o. LYCK(O)SAMLIG l. avledn. av OLYCKSAM]
(†)
1) = OLYCKSAM 2. Iagh är then olycksamligeste som wara kan. Helsingius R 4 b (1587). Phrygius HimLif. 34 (1615).
2) = OLYCKSAM 3. (Om vi första gången) illa dödde, och wore komne olycksamliga j andra werld. PErici Musæus 2: 270 a (1582). Vthan twifwel sågh han framföråt at thetta Krijget skulle olycksamligen afflöpa. Schroderus Os. III. 1: 271 (1635). Ekblad 297 (1764).
3) = OLYCKSAM 4. Helsingius (1587). Hamb. (1700).

 

Spalt O 647 band 19, 1950

Webbansvarig