| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
1) (†) förmåga att se (eg. runt omkring sig); vidsträckt utsikt (åt alla håll). Börk Darius 923 (1688). Den herrligaste omsigt öfver stad och .. haf. Bergman GotlVisby 31 (1858).
2) (i skriftspr.) bildl.: förhållandet att rikta uppmärksamheten åt olika håll l. på skilda ting; kringsynthet; omtanke; sorgfällighet; försiktighet, varsamhet. Pfeif DeHabitu 265 (1713). Brist på omsigt och circumspection. Biberg 1: 52 (c. 1814). Författaren .. har med omsigt ordnat sitt mycket rikhaltiga material. SKN 1845, s. 64. En stor packe förlagsreturer, som bidrog till Johans tidigt förvärfvade omsigt i skönliteraturen. Strindberg TjqvS 1: 204 (1886). Inspektionsförrättare skall tillvägagå med varsamhet och omsikt. SFS 1912, s. 631. särsk. (†) i uttr. föra vaksam omsikt, se sig vaksamt omkring; vara vaksam l. omtänksam l. försiktig. Paar öhron har du fått, at du skalt myckit höra, / Paar ögon sammaleds, at waaksam omsickt föra. Columbus BiblW K 3 b (1676). Brenner Dikt. 1: 166 (1709, 1713).
Ssg (till 2): omsikts-full. (i skriftspr.) Utlandet har äfven gjort frågan (om Finlands återförening med Sverige) till ett föremål för omsigtsfull granskning. ÖgCorr. 1854, nr 74, s. 3. Den biografiska introduktionen är icke bara omsiktsfullt .. genomförd utan också (osv.). KyrkohÅ 1937, s. 291. —
(III 7) OMSIKTA, -ning. (för förbättring) sikta (mjöl, sand o. d.) på nytt. Fischerström 3: 402 (1787). —
OMSIKTIG. [jfr d. omsigtig, t. umsichtig; avledn. av omsikt] (i skriftspr., numera föga br.) som riktar uppmärksamheten åt olika håll l. på skilda ting, kringsynt, vaken, omtänksam, omsorgsfull, vaksam, försiktig. Om wi .. intet hafwom warit något litet omsiktige, så finne wi osz utaf hela werden öfwergifne. Österling Ter. 2: 71 (1700). Aftonbladets skrifsätt .. hade sin starkaste sida uti den omsigtiga phrasering att nästan intet enda påstående slapp fram utan en vidfogad qvasi-reservation. Hellberg Samtida 5: 203 (1871). Ännu i de 5 årgångarne af Leopolds annars ganska omsigtiga Extra Posten är Finland icke mycket flera gånger nämdt. Lagus Kellgren 148 (1884). Anm. En mera eg. bem. representeras möjl. av följande ställe. (Isl.) Skygn .. (sv.) Seende, omsichtig, skarpsynt. Verelius 233 (1681).
Avledn.: omsiktighet, r. l. f. (numera knappast br.) Columbus OdæSv. 26 (1674). Pfeif DeHabitu 265 (1713). —
(III 7) OMSILA, -ning. (för förbättring) sila (mjölk o. d.) på nytt. Omsilad mjölk. Murberg FörslSAOB (1791). —
OMSIMMA, -simning.
(I 45) OMSISTENS040, adv. (vard., bygdemålsfärgat resp. i poesi) härförleden, nyligen; vanl. i de (ofta hopskrivna) uttr. här omsistens (se häromsistens) o. nu omsistens. Omsistens jag kom underfund / med att (osv.). Petre Fling. 26 (1915). Östergren (1933). —
(III 7) OMSJUDA, -ning. (förr) (för förbättring) sjuda (salt, salpeter o. d.) på nytt. RP 8: 717 (1641). Dalin (1853). —
OMSJUNGA, -ning. särsk.
1) (numera mindre br.) till I 21: besjunga (ngn l. ngt). Murberg FörslSAOB 204 a (1791). Den af Kellgren omsjungne Mathias Bjugg. ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 138.
2) till III 7: sjunga (ngt) på nytt. Murberg FörslSAOB 204 a (1791). Sista versen omsjunges. Dybeck Runa 1842—43, 4: 72. Östergren (1933). —
(III 5) OMSKAKA, -ning. skaka (ngt) så att dess olika beståndsdelar l. enheter (l. partier) komma i annat läge i förhållande till varandra l. så att dess innehåll blandas på annat sätt l. får en annan konsistens; grundligt skaka (ngt); särsk. med avs. på (innehållet i) ett kärl o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Omskakas väl (anvisning på medicinflaska o. d.). PH 1: 517 (1723). Att man i dessa .. åkdon (dvs. s. k. tartaner) omskakas på ett högst märkvärdigt sätt är naturligt. Wachtmeister Tur. 106 (1880, 1885). Här behöfdes en våldsam omskakning för att hans jag skulle komma ofvanpå igen. Strindberg Fagerv. 249 (1902). Mjölken blandas i ett provrör med sin lika volym 50% sprit och omskakas. Bolin VFöda 169 (1933). —
(I 1) OMSKANSA, -ning (Schultze Ordb. 4207 (c. 1755), SvLittFT 1838, sp. 670). (om- 1688 osv. um- 1543. -skansa 1688 osv. -skantsa (-skantz-) 1543—1809)
1) omge (ngt) med skansvärk l. skyddsanordningar o. d., kringskansa (ngt); äv. refl.; numera nästan bl. ngn gg i bildl. anv., särsk. refl.: omgärda l. kringgärda l. skydda sig (med ngt). Thet Gråmunkeholm bliffwer snartt vmskantzet, thet höre wij och gärne. G1R 15: 165 (1543). Protestantismen .. omskansade sig med dogmer. Geijer I. 7: 70 (1819). Omskansa sig med alla möjliga undanflykter, ursäkter, försiktighetsmått. Östergren (1933).
2) (numera knappast br.) oeg., med saksubj.: omge (ngt). Öde skogar / På många mil omskansa denna bygd. Atterbom LÖ 2: 188 (1827, 1854). —
(III 7) OMSKAPA, -else (Lind 1: 1589 (1749) osv.), -nad (föga br., Dalin Arg. 1: 68 (1733, 1754), Rydin Minn. 5 (1929)), -ning (mindre br., Schultze Ordb. 4282 (c. 1755), Hedin Tal 1: 274 (1902)); -are (Rosenstein 1: 85 (1787) osv.). (i sht i vitter l. högre stil) göra (ngt l. ngn) väsentligen annorlunda, förvandla l. ombilda l. omdana l. omgestalta (ngt l. ngn); ofta med bestämning inledd av prep. till; äv. med saksubj.; äv. refl. Verldskärleken omskapar oss huru han vil. Dalin Arg. 1: 38 (1733, 1754). Jakob Berzelius, verldens störste kemist på sin tid och omskapare af sin vetenskap. Odhner Lb. 317 (1869). Att med kraftig och skonslös hand gripa in i verkligheten, för att omskapa den till något sannare och skönare. Rydberg Ath. 279 (1876). Holländarna ha .. av ålder kanske mer än andra folk tvingats att omskapa sitt land. SvNat. 1925, s. 108. (Sellergren o. Schartau) höra till de starka krafter, som på folkdjupet ha åstadkommit förnyelse och omskapelse. SvFolket 8: 70 (1939).
(III 2 b) OMSKICKA, -ning.
1) (numera föga br.) kringskicka (ngt). Det synes trygdt för widlöfftighet och buller .. att R:di Dn. Præp. Hedmorensis Breff intet omskickes, effter ther finnes betänkelige ord. HSH 40: 12 (1655).
2) (förr) hantv. omskåda (se d. o. 2); äv. (om främmande gesäll): höra sig för hos olika mästare om arbete l. träffa avtal med en mästare om att arbeta hos honom; jfr om, prep. o. adv. III 2 b β. Ambrosiani SvSkråämb. 122 (i handl. fr. 1662). Därs. 123. SvKulturb. 3—4: 114 (1930).
Spalt O 842 band 19, 1950