| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
(utom i b o. c numera knappast br.) till OMSKIFTA I 4—6: växlande, föränderlig, varierande, skiftande; förr stundom: omväxlande; jfr OMBYTLIG 2. Ther är jnte bestondelighet vthi (världen), vtan all ting äre vmskifftelighen. OPetri Sacr. 26 b (1528). Rägnbogen är till sina färgor omskiftelig. Frese Sedel. 23 (1726). Den lifliga grönskan, den fria luften, de omskifteliga utsigterne utgöra Landsbygdens förnämsta behageligheter. Fischerström 1: 44 (1779). Som min hellsa, under denna sjukliga väderleken, varit ganska omskiftlig. VDAkt. 1796, nr 377. Som konung fick .. (Karl Knutsson) tillräckligt sanna biskop Tomas varning, att världen är omskiftelig. Quennerstedt StrSkr. 2: 201 (1896, 1919). — särsk.
b) (numera bl. ngn gg i vitter stil) om tid, liv o. d., i sht förr äv. om lycka (krigslycka) o. d. Lykkan hon ähr omskifteligh, och segeren står i Gudz handh. RA I. 4: 613 (1598). Kriget med Frankrike .. fördes i flera år med omskiftlig lycka. Regnér Begr. 1: 80 (1807). För Fäderneslandet bistra, svåra och omskiftliga tider. BL 15: 357 (1848). Livet slog ned på jorden / i jordens vår, / omskiftligt som skyarna, / obeständigt som vindarna. Mörne Morgonstj. 14 (1928).
c) (numera bl. ngn gg i vitter stil) om person (l. en kollektiv enhet av personer) med hänsyn till hans (dess) sinnesriktning, uppfattningar, tycken o. d.: ombytlig; äv. om sinnesriktning osv. (Människorna) finge .. aff Sathana itt omskiffteligit hierta, hogh, och sinne. Bullernæsius Lögn. 101 (1619). Jag känner mången Evas dotter, sade han, så omskiftelig, at (osv.). Dalin Arg. 1: 40 (1733, 1754). Masspsykosen är omskiftlig, alltid sig lik endast i besinningslöshet. Segerstedt Händ. 148 (1918, 1926).
Spalt O 847 band 19, 1950